De målade grottornas land av Jean M Auel

Vilken nostalgitripp den här boken var. Jag har följt Ayla genom hela serien. Första boken (Grottbjörnens folk) kom 1980 men jag tror att jag läste den som pocket på svenska några år senare. Jag misstänker att det var under högstadietiden typ sjuan eller åttan. Jag vet att min svensklärare försökte lura i mig att Jan Fridegårds Trägudars land var något liknande. Nu läste jag den serien - men de var INTE jämförbara med Auels böcker.

Men jag var lite rädd för att läsa den här (vilket jag förstått att flera är) eftersom det gått så många år och man har förändrats. Skulle boken hålla?

Boken var ungefär det jag förväntade mig. Vare sig mer eller mindre. Stilen var densamma. Den stora skillnaden mot tidigare böcker var att det var några större tidshopp på några år utan förvarning (vilket visserligen borde ha funnits även i Grottbjörnens folk). Boken börjar ungefär där Nionde grottan slutade (där Ayla och Jondalars dotter föddes). Jag fick en känsla av att första tidshoppet egentligen skulle ha varit en annan bok för där återupprepade Auel lite saker som nämndes i början av boken.

Ayla är Zelandonis akrolyt och tillsammans med Zelandoni, Jondalar, Jonayla, hästarna och Wolf reser de runt inom Zelandoniis område och besöker heliga grottor med målningar och även befolkningarna i dess närhet. I första delen är Jonayla nyfödd, i andra är hon runt 3-4 år och i sista delen är hon sex år. Vi får även vara med om några sommarmöten och även återse några gamla bekanta. Som alltid stöter de på en hel del faror och problem från olika håll. Jag säger inget mer för då avslöjar jag för mycket om boken.

Har ni läst tidigare böcker och vill bli lite nostalgiska så ska ni läsa den här.

Bara betydelsefulla dör av Varg Gyllander

Det här är Varg Gyllanders andra bok i serien om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin. Rent privat har man hittills mest följt Ulf Holtz men jag hoppas att vi läsare kan få lära känna Pia Levin lite bättre också. Ibland undrar jag (om man ska generalisera) om kvinnliga deckarförfattare går mer in på privatlivet hos sina huvudpersoner än manliga deckarförfattare? Jag kan visserligen komma på flera som bryter mot min tanke (Mons Kallentoft t.ex).

Annars tyckte jag mer om den här boken som inte är lika föreläsande än den förra. Den förra var mer späckad med detaljer som fick mig att känna att delar var avskrivet från en faktabok (eller kopierat från wikipedia - om man ska vara lite mer modern).

Jag kommer definitivt läsa nästa bok (som redan finns ute).

Handling: Vinterhimlen färgas orange av tusen facklor. Under bedövande tystnad marscherar unga män i korta, glansiga jackor genom det lilla samhället som en gång om året förvandlas till skådeplats för den nynazistiska rörelsens viktigaste manifestation. Men i skogen väntar en man med ett uppdrag, och innan kvällen är över är en av nazisterna död.


Kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin dras in i en utredning som spretar åt alla håll, politiska och privata. Levin tvingas mot sin vilja att gräva i den döde nazistens förflutna och konfrontera otäcka familjehemligheter. Samtidigt blir frågetecknen alltfler: Vem är den rökande mannen vid mordplatsen, och vad händer egentligen bakom dörrarna i det ökända Örnnästet?


Holtz arbetar som vanligt med en blandning av noggrannhet och spontana infall. Gåtans lösning ligger fortfarande långt borta, men julen kommer allt närmare och Holtz kämpar med sina ensamhetskänslor. Hans kärlekshistoria med den unga praktikanten Nahid sätter spår och får honom att begå ett fatalt misstag.

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg

Den här var så mycket bättre än debuten Styggelsen som jag inte alls uppskattade lika mycket. Men eftersom man lär känna huvudpersonen i Styggelsen så ångrar jag inte att jag läste den.

Handling: När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.


Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?


Medan höstmörkret smyger in genom Oxfords gränder fördjupar sig Maja i studierna. Hon har brutit sig loss från en svår uppväxt och landsortens bedövande strypgrepp. Med hjälp av den levnadsglada rumskamraten Nikita börjar Maja ta sig ur sitt nedärvda utanförskap och inleder ett trevande kärleksförhållande med oljemålaren Jack. Men Maja grubblar på den komplicerade relationen till modern. Varför valde hon att försvinna till Brighton, och varför blev hon mördad?


Majas sensibilitet skruvas upp till det outhärdligas gräns när hon förnimmer en övernaturlig närvaro på elevhemmet. Är det de döda som söker Majas hjälp? Gengångare som vill avslöja gamla illgärningar, eller en oberäknelig mor som försöker nå sin dotter från andra sidan? Maja Grå rycks in i en skoningslös dödsdans med skrämmande hemsökelser, häftig passion - och en gäckande mördare.
 
Böcker som även inbegriper konstnärer i form av målare verkar tydligen väcka något speciellt hos mig. Jag älskade hela Oxfordmiljön och även Majas och hennes vänners konstnärliga bestyr (den delen får mig att tänka på Siri Hustvedts Vad jag älskade som är en av mina absoluta favoritböcker). Det och även ett kriminaldrama fungerar väldigt bra för mig. Även det övernaturliga går också bra. Här får jag lite vibbar av Maisie Dobbs som löser mysterier med hjälp av det övernaturliga. Men Döden på en blek häst saknar myspyset som finns i böckerna om Maisie Dobbs. Den här var i mitt tycke inte heller lika obehaglig som Styggelsen även om det förekom en hel del obehagliga stunder. Men den här boken slutade jag inte läsa när det blev lite obehagligt vilket jag gjorde med Styggelsen - som jag dock avslutade. Det blev bara lite fler pauser i den.
 
Betyg 4 av 5.

Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger

Den har boken hade jag tyvärr får ganska höga förväntningar på tack vare flertalet positiva recensioner. Kanske just därför tyckte jag inte att den var så pass bra eller för att jag målat upp en bild som inte alls stämde.

Handling: När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset - från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred.

Nu menar jag inte att jag tyckte att boken var dålig. För det var den inte. Den var tänkvärd på många sätt även om situationen inte tillhörde den normala. Kanske var det att någon liknat den vid Anna Gavaldas bok Tillsamman är man mindre ensam som fick mig att tro att den var lite mer... mysig och inte lika allvarlig.

Boken är trots allt intressant rakt igenom och man ville veta varför Elspeth inte träffat sin tvillingsyster på så många år. Vad var det som orsakade deras splittring. Man får en hint i början men det är bara en liten del av sanningen. Även grannarna ovanför och under är intressanta personligheter och gör att man vill framåt i historien.

Styggelsen av Amanda Hellberg

Den här boken hade jag först väldigt stora förväntningar på men då jag hann läsa några lite mer negativa omdömen så sjönk förväntningarna något.

Handling: Maja är en helt vanlig kvinna, som år 2006 jobbar på en vårdcentral. Men under flera attacker av övernaturliga syner möter hon Singa, en ung flicka med klärvoajanta gåvor, som under senare hälften av fyrtiotalet turnerade med sin far på olika marknader som andeskådare. Men singa råkar illa ut då hon blir kidnappad av en tvivelaktig spiritistkyrka, som utnyttjar henne och hennes förmågor.


Jag hade nog skapat mig en lite annorlunda bild av den här boken  men jag tyckte ändå om den. Nu för tiden har jag svårt att se skräckfilmer till min sambos besvikelse. Och den här beskrivs som en skräckroman men till skillnad från film så är det inga ljudeffekter och man kan lägga ifrån sig boken när man vill. Det är lite svårare när man har en sambo som inte vill sluta titta på en skräckfilm som är i full gång. Och visst är den obehaglig och jag hade velat ha mer av Maja och kanske lite mindre av Slinga.
 
Ett annat problem är läsningen tyvärr blev väldigt upphackad pga två väldigt upptagna helger. Nu när den här helgen passerade fick jag (och hade orken) tiden att ligga och läsa mer än en timme i sträck. Underbart! Då tog också boken fart och väckte upp längtan efter att läsa nästa bok i serien (Döden på en blek häst) som redan finns hemma. Men den får vila till sig lite till.

Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Det här var en bok helt i min smak!

Handling: Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor.


En varm, humoristisk roman om sorg och kärlek. Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar.
 
Den är sorglig, rolig och lite tänkvärd! Den dagen jag började läsa boken hade jag fått ett antal "fritimmar". Sambon åkte iväg med vår 4-åring och hälsade på sin mamma. Under tiden hann jag bli väldigt orolig att något skulle hända eftersom huvudpersonen förlorade sin mest älskade. Det var kanske därför boken grep mig lite extra.
 
Boken med sina drygt 300 sidor känns lättläst men ändå tillräckligt gedigen för att inte bli ytlig och för snabb.
En mycket bra bok helt enkelt.
 
Betyg 4 av 5.

Angående läsning av bokreaböcker

Jag har läst några olika inlägg de senaste dagarna angående ifall man faktiskt läser böckerna man fyndar på rean. Därför tittade jag tillbaka på mina bokreainköp de två senaste år eftersom de finns dokumenterade här i bloggen:

Bokrean 2009
Bokrean 2010

Till mig själv köpte jag:

2009
Marian Keys - Är det någon där
Buthler & Öhrlund - Mord.net
Ingemarsson Kajsa - Lyckans hjul

2010
Helena Henschen - Hon älskade
Alaa al-Aswany - Yacoubians hus

Och av dessa fem böcker har jag faktiskt läst fyra stycken. Fast av dessa fyra är det bara Helena Henschens bok som jag tyckte var riktigt bra. Däremot har det gått sämre för sambon som bara läst ett fåtal av sina böcker.

Än så länge har jag inte sett ut någon skönlitterär bokreabok utan första beställningen (hos Bokus) innehåller bara barnböcker och kokböcker (och en pocketbok till normalpris).

Flickan under jorden av Elly Griffiths

Tillslut kom den här boken i min ägo och den behövde inte vänta länge på att bli läst. Och det bästa av allt var att jag trots höga förväntningar inte blev besviken. Det enda tråkiga var att den tog slut lite för fort.

Handling: I sumpmarken utanför Kings Lynn i Norfolk hittar polisen människoben. Man misstänker att det är kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan, och kallar in arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Det kommer att förändra hennes liv för alltid.

Den överviktiga Ruth Galloway närmar sig fyrtio och har försonats med tanken på att hon kommer att vara singel resten av livet. Hon bor ensam med katterna och radion som enda sällskap och föreläser på universitetet. När Ruth undersöker benen visar det sig, till kriminalkommissarie Harry Nelsons besvikelse, att benen är mer än tusen år gamla.

Ända sedan Lucy kidnappades har Nelson fått mystiska brev som innehåller referenser till rituella offer. När ännu en flicka försvinner och Nelson får ett nytt brev ber han Ruth om hjälp med att tolka breven. Samtidigt som Nelson och Ruth närmar sig varandra visar det sig att Ruth svävar i livsfara för att hon hjälper polisen. Jakten på kidnapparen blir en kamp mot klockan för både den försvunna flickan och Ruth själv.

Det här var en deckare helt i min smak. En gång i tiden älskade jag Patricia Cornwells böcker (innan de spårade ur) och det har funnit flera författare som skrivit liknande böcker som jag också tyckt mycket om. Jag gillar att jag kommer att få följa Ruth Galloway och Harry Nelson i fler böcker och ser fram emot att läsa Janusstenen framöver. Fast jag väntar nog till den finns på pocket. Miljöbeskrivningarna känns levande och ofta lite ruggiga och det enda stora minuset är att den känns lite för tunn.

Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

En underbar pärla om en tonårsflicka i Nigeria.

Handling: Kambilis far Eugene Achike är en riktig hjälte. Han tar hand om de sina, han äger en tidning som oförskräckt kritiserar korruptionen och maktmissbruket i samhällets högsta skikt, han får pris av Amnesty International och skänker stora summor till välgörande ändamål.

Men i hemmet är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från det han betraktar som den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Han har till och med stött bort sin egen far, eftersom denne hållit fast vid sina förfäders religion. Kambili och hennes bror Jaja får en aning om ett annat sätt att leva när de under en tid får bo hemma hos sin faster, som i sin kärleksfullhet och rättframhet är sin brors raka motsats. Denna aning om ett friare liv växer till ett uppror hos Kambili och Jaja. Familjens maktordning är plötsligt i gungning och en våldsam brytning blir mer och mer oundviklig.

Det här är Chimamanda Ngozi Adichies debutroman. Men det var med hennes andra bok hon fick sitt stora genombrott - En halv gul sol som jag läste i slutet av förra året med mycket stor behållning.

Den här är betydligt tunnare än En halv gul sol och det är kanske därför den senare sätter lite större spår. Men det gör inte den här boken mindre njutbar. I den här får man delvis känna av livet i Nigera men fokus är på Kambili och hennes känslor som är så oerhört väl beskrivna. Just kluvenheten över den far som gör henne och hennes mor och bror så oerhört illa men som också är en hjälte i mångas ögon. Det är det som gör boken för mig, att göra ett så trovärdigt porträtt över fadern Eugene Achike som hon både beundrar och fruktar. Slutet var inte heller helt enligt förväntan (vilket bara känns positivt) men däremot gick det lite väl fort.

Betyg 4 av 5.

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Jag fick för en tid sen boken Vredens tid från förlaget Massolit. Men jag hade faktiskt läst den även om jag inte fått den, bara inte än.

Handling: En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord - en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.

Det jag tyckte bäst om var delarna med Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Det är där dynamiken finns och läser jag nästa bok så är det på grund av dem. Fallet i sig var också helt ok även om jag ogillar de kursiva styckena med den troliga mördarens tankar. Sen roades jag inte så jättemycket av sidostoryn som nog är den som binder ihop de tre böckerna (eftersom det här var första boken i en kriminaltrilogi). Men det återstår att se hur mycket plats den delen kommer att ta och på vilket sätt.

Betyg 3- av 5.