Marcoeffekten av Jussi Adler-Olsen

Ytterligare en spännande bok av Jussi Adler-Olsen.

Handling: "Världens tråkigaste dag", stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet. Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan. Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv. Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Mørck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler. 

Det gick lite trögt för mig att läsa början av boken. Antagligen för att jag inte fick så mycket sammanhängande lästid eller inte hade ork för det snarare. Men igår var sonen till en kompis och jag orkade inte göra massa nytta i värmen utan satte mig istället på altanen i skuggan. Då äntligen kom läsflytet och nästan hela boken blev läst.

Min favorit av böckerna hittills är Flaskpost från P men jag tycker definitivt att den här hör till de bättre. Mycket för att jag kände så mycket för Marco och hoppades att det skulle gå bra för honom. Det var också lite skrämmande att läsa eftersom jag inte var säker på hur utgången skulle bli.

Fallet är rätt komplicerat och det är inte helt lätt att hänga med i korruptionen som sker och de olika personerna i den kedjan. Däremot är det tydligt hur Zolas klan fungerar och det är skrämmande.

Carl Mørck var sig lik och likaså Rose. Assad kämpade på för att återhämta sig från sin skada. Dessutom utökades gruppen av ytterligare en medlem och vi får väl se om personen är där för att stanna. Trots att Carl Mørck inte är någon favorit på något sätt så gillar jag böckerna som helhet och jag ser återigen fram emot nästa bok.