lördag 26 september 2009

Snälla pappa, nej

Egentligen är jag rätt mättad på hemska uppväxter men den här skilde sig lite från mängden eftersom han som vuxen dödar sin plågoande och boken även innehåller fängelsevistelsen samt striden mot fängelsevakternas behandling.

Handling: Stuarts högsta önskan var att hans far skulle älska honom, men han fick veta atthan var för stygg för att vara värd att älskas. När David Howarth sattes i fängelse för att sexuellt ha utnyttjat Stuarts yngre systrar insåg ingen att han även utnyttjat Stuart, förrän den dag då han försökte igen och Stuart slog tillbaka på det enda sätt han kunde.

Stuart Howarth spenderade de första trettio åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin far (som han vid det här laget visste var hans styvfar). Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han slog tillbaka, och dödade sin styvfar.

När Stuarts historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraffet för sitt brott, och satt bara inne i tretton månader på Strangeway-fängelset i Manchester. Men tiden i fängelset förvärrade det brott han utsatts för, då han föll offer även för fängelsevakterna. Händelserna i fängelset ledde till att han stämde både Inrikesdeparteementet och Strangeway-fängelset, och vann.

Detta är historien om en liten pojke som växte upp till en modig ung man som vägrade vara ett offer.

Som sagt så var början av boken väldigt lik många andra hemska böcker. Men det som jag tycker är intressant är hur de lyckas bli vettiga människor tillslut och själva kampen dit. Den här innehåller det vuxna familjelivet, kampen mot minnena, hämnden, fängelsestraffet samt ytterligare en bit efter det. En helt ok bok som gav mig det jag ville men som jag inte kommer att komma ihåg om något år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar