1793 av Niklas Natt Och Dag

Spännande och hemsk!

Handling: Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Jag har börjat gilla historiska deckare allt mer eftersom författaren ofta är historieintresserad och bakar in fakta på ett lättsmält sätt. Sen är jag såklart medveten om att det är en roman och att det inte går att lita på allt. Men jag förutsätter ändå att visa grundstudier gjorts. Om inte annat får böckerna mig ofta att själv googla lite. Precis som filmer som baseras på verkliga händelser t.ex.

Som helhet tycker jag om boken. Men personligen är jag inget fan av att man backar i tid (om det inte handlar om olika generationer). Här börjat boken med hösten, backar till sommaren, backar till våren och hoppar sen fram till slutet. Jag tycker bättre om när jag inte vet hur saker kommer att bli. Nu handlar det om att pussla ihop det jag vet med det som hände där innan. Och jag förstår att det är kul för författaren att ge ledtrådar men ändå inte göra läsare säker på hur det ska passa in. Och visst får det mig att fundera mycket.

Boken är rätt vidrig på vissa sätt och jag är lycklig över att jag lever här och nu. Egentligen tycker jag inte om när det nästan frossas i hemskheter. Och jag är snudd på illamående ibland eller väldigt illa berörd av vissa scener. Men jag läser ändå på och vill veta hur det går för huvudpersonerna och hur de kommer att hänga ihop.

Nu när det gått några dagar hänger just Stockholmsmiljön över mig. Precis som miljön över New Orleans i Yxmannen finns kvar i mig och det är inget dåligt betyg.

Trots att min sambon inte är ett fan av deckare så kan ändå den här passa honom eftersom det handlar om så mycket annat än just ett brott.

Läs gärna FruE:s inlägg om boken där det även finns några frågor som författaren svarar på.

Betyg 4 av 5.