Handling: Höststormen drar in över Arvika och regnet vräker ner. Några människor tar sin tillflykt till Sallys Café & Restaurang, en vägkrog strax utanför staden, för att rädda sig undan det stigande vattnet och de hårda vindarna. I skuggan av ovädersnatten får vi deras livsberättelser. I centrum står vägkrogens ägarinna, Minna, den sista i en ätt av ensamma mödrar och en person som har vissa svårigheter med sitt minne. Här finns också den ordkarge Tyrone från räddningstjänsten, det ständigt förorättade restaurangbiträdet Anette, Ritva från lokaltidningen, Marguerite, en smått alkoholiserad före detta Dramatenskådespelerska, och hennes man, den arrogante ekonomiprofessorn Henrik.
Moderspassion är en berättelse om föräldraskap i synnerhet, om att förtränga och vägra se, om att bära generationers skuld och skam, men också om längtan efter tillhörighet och gemenskap.
Jag tycker verkligen om Majgull Axelssons böcker även om jag inte klarade av att läsa Rosario är död. Jag kände mig både svim- och spyfärdig efter bara några sidor och valde att inte läsa den. Men Aprilhäxan och Jag heter inte Miriam hör till mina bästa läsupplevelser. Några av de andra har jag tyckt om men de har inte nått samma höjd för mig.
Den här boken har legat ett antal år och väntat på att bli läst och jag vet bara inte varför det inte blivit av. För den är läsvärd! Den börjar under fruktansvärd storm och ett fåtal själar hamnar på Sallys Café och Restaurang. Jag såg nästan för mig ett kammardrama där allt utspelar sig där men så var det inte. Tvärtom är olyckan framme rätt snabbt och en av dem behöver snabbt komma till sjukhuset. Där sker några andra oväntade möten.
Vi får genom tillbakablickar lära känna flera av dem och genom dessa får vi en förståelse för karaktärernas agerande. Vi får även gå via anonymiteten i Stockholm till en mindre stad - Arvika, där få kan vara anonyma. Som alltid får vi komma karaktärerna nära men det är inte säkert att man tycker om dem för det. Men chansen ökar när antalet huvudpersoner ökar. I den här boken känner jag ganska mycket för de flesta av dem (jag räknar inte in ekonomiprofessorn Henrik här). Det går inte helt lätt med Anette däremot.
Jag tycker om stämningen i boken och hur flera av dem kommer till en viss klarhet i sina liv. Men mer på en realistisk nivå än som en bok där allt klarnas upp och alla lever lyckliga resten av sina liv (även om de också har sin charm). Boken blev även lite extra speciell eftersom jag läste den delvis på planet till och från Bryssel. De flesta böcker jag läser under någon form av resa etsar sig ofta fast lite extra.
Mitt betyg blir 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar