Handling: Det är våren 1943 och andra världskriget når sin kulmen. I nordligaste Finland vid Barents hav i Petsamoregionen väntar en isländsk ung kvinna på att hennes fästman ska dyka upp från Köpenhamn. Slaget om Nordkalotten har ännu inte inletts men läget norr om polcirkeln blir alltmer spänt mellan tyskar och ryssar. Det unga parets plan är att fartyget Esjan ska föra dem långt bort från kriget hem till Island. Men fästmannen kommer inte så kvinnan tvingas resa iväg på egen hand. När hon stiger i land på Island begriper hon att även Reykjavik har drabbats av kriget. Amerikanska soldater syns överallt. Ett lik spolas upp på stranden vid Nautholsvik och en ung man har blivit misshandlad av amerikanska soldater på en bar. En annan kvinna som gärna umgås med amerikanerna har försvunnit spårlöst. Flovent och Thorson får ett nytt uppdrag när ska de utreda om det finns några samband mellan de olika dödsfallen trots att det på ytan ser ut som helt olika händelser. De båda polisernas skarpsinne testas till det yttersta.
Det hann gå nästan två år från det att jag läste första boken så jag kom inte ihåg så mycket om vare sig Flovent eller Thorson. Och ska jag vara ärlig vet jag inte om jag lärde känna dem särskilt bra här heller mer än att de påminner om varandra och är bra på sitt arbete. Det är inte mycket interaktion med andra kollegor heller som det skrivs om. Utan båda är lugna och jobbar på och ger inte upp i första taget.
Det är intressant att läsa om Island under den här tidsperioden. Och självklart undrar jag hur mycket Arnaldur Indridason forskat. Enligt någon isländsk artikel jag lyckades hitta speglar han Reykjavik på ett bra sätt och även upplevelsen av de engelska och amerikanska soldaterna.
Boken har dessutom flera fall i sig och det är inte helt givet om det finns någon samband eller ej mellan dem. Och jag gillar att det är mer än ett och att vi får inblick i lite olika saker.
Boken är precis som alla Arnaldur Indridasons böcker rätt långsam. De är mer som pusseldeckare. Det jag kan sakna är nog att komma Flovent och Thorson lite närmare och faktiskt vilja vara med dem. Nu är de lite för intetsägande än så länge. Boken gick aningen trögt att läsa under mörka dagar i november så det blev ingen sträckläsning. Trots det så kommer jag ändå vilja fortsätta med serien och ta del av det dåtida Island.
Betyg 3,5 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar