Handling: Samma vecka som årets Nobelpristagare avslöjas hittas Doris träningskompis död. Doris är vikarie på en stor tidning och får i uppdrag att rapportera om Nobelprisen. Som vikarie måste hon leverera många klick på artiklarna, annars åker hon ut. Men Doris kan inte släppa väninnans död. Hon är övertygad om att det var mord, och hon är den enda som vill gräva i händelsen. Omgiven av forskare med stora egon, nya rön om schizofreni och kreativitet, en gåtfull systematränare, en hjälplös men genialisk bror och en fullständigt ouppfostrad labrador gör Doris vad hon kan för att hålla cheferna nöjda och ta reda på sanningen om väninnans död.
Jag har tidigare läst Min europeiska familj : de senaste 54 000 åren av Karin Bojs som hon också fick Augustpriset för i klassen facklitteratur. Jag tyckte den var väldigt intressant och välskriven. Men att skriva en skönlitterär bok skiljer sig åt från att skriva en fackbok.
I det stora hela tycker jag att hon lyckats bra. Jag gillar huvudkaraktären Doris vilket är viktigt för mig om jag ska fortsätta en serie. Som det är nu fortsätter jag sällan serier där jag inte alls klickar med huvudpersonen på något plan alls. Det finns för många andra bra böcker då som ger mig mer.
Doris liv är inte helt enkelt och hon har inte något stort nätverk runt sig som fångar henne om hon faller. Men det betyder inte att hon är helt ensam. Att vara journalist är heller inte det enklaste och det är egentligen inte jobbroll jag är helt road över just för att de ibland går över vissa etiska gränser för att kunna göra artiklar eller reportage som får läsare.
Jag gillar att hon håller på med lite annorlunda sporter och i boken finns lite sidokaraktärer som jag gissar kan få större plats framöver om hon fortsätter med serien. Miljön är annars väldigt stockholmsk och nutida med stort fokus på antalet klick i tidningen.
Det som drar ner betyget är klassiskt för många debuter. Vissa vardagliga saker är överbeskrivna vilket blir så tydligt i en ljudbok där tempot är långsammare än i en bok man läser själv. De flesta av oss vet precis hur en kaffeautomat fungerar eller hur en namnskylt på en lägenhetsdörr ser ut. Handlar det däremot om saker som är viktiga för handlingen och som inte gemene man har koll på är det mer förståelig med detaljerade beskrivningar. Lite samma med huvudkaraktärens egenskaper. Där blir det också aningen förtydligat istället för att det bara kommer fram i handlingen. Men det är som sagt väldigt vanligt i skönlitterära debuter.
Jag hoppas att Karin Bojs fortsätter med serien och jag har mina aningar om vad den i så fall kommer att heta...
Betyg 3,5 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar