I väntan på bojangles av Olivier Bourdeaut

Så kort men ändå så innehållsrik i sina många dimensioner!

Handling: "Innan jag föddes arbetade min far med att jaga flugor med harpungevär, det berättade han själv för mig en gång. Och så visade han mig både harpunen och en mosad fluga. - Jag sa upp mig för att det var så svårt och så dåligt betalt, sa han och stoppade tillbaka sitt gamla arbetsredskap i en lackerad låda."

En pojke växer upp med en mamma som byter namn varje dag, en pappa som älskar att ljuga ihop historier och en trana som husdjur. Föräldrarna älskar att dansa och allra helst till Nina Simones Mister Bojangles. De har vänt vuxenansvar och konventioner ryggen för att göra varje dag till ett äventyr. Men när skatteverket knackar på dörren och deras tillvaro riskerar gå om intet, glider mamman över gränsen till galenskap och blir intagen. Pappan och sonen kokar då ihop en storartad plan för att frita henne och få sitt gamla liv tillbaka. 

Det är svårt att beskriva den här boken på ett rättvist sätt. En man som gärna fantiserar ihop historier om vem han är för att liva upp sitt liv, möter en kvinna som fängslar alla män och som lätt lever sig in i han fantasivärld och tar över den. Mannen anar redan från början att relationen kan bli tuff men kan inte avstå.

Den här boken känns nästan som en saga när man ser det ur deras sons perspektiv. Det är fester, lekar, en trana och ett slott. När vi får deras liv ur hans fars perspektiv kommer det även lite mer allvarsamma tankar som visar att bakom sagan finns ett mörker och en verklighet som är svår att fly undan ifrån. Boken känns också väldigt fransk utan att jag riktigt kan säga vad det är som gör det.


Jag var osäker på om boken skulle passa mig men jag är glad att jag läste den. Den väcker en hel del tankar och känslor och sånt gillar jag. Det blev också den sista hyllvärmaren som jag läste för året.

Mitt betyg blir 4 av 5.