Handling: "Jag försvann hemifrån för att slippa amma mitt barn. Min mjölk var bitter, fylld av ovisshet, fylld av förintelse. Jag ville skydda mitt barn från allt det."
En fertilitetsläkare som hjälpt hundratals kvinnor att bli gravida men som inte lyckas frammana några moderskänslor för sitt eget barn. En dotter som växer upp hos sina morföräldrar och får kväljningar av den sovjetiska mjölken i skolan. Tillsammans berättar de fram en krönika över Lettlands Sovjetera. Det är en berättelse om hur det auktoritära styret inskränkte enskilda människors liv och möjligheter men också om ett lands uppvaknande och väg mot frihet.
Jag har hört en hel del gott om den här boken. Och den är speciell i sin stil.
Vi får följa två jag-personer - en mor och hennes dotter. Modern är arg på sin mamma för att hon inte tog chansen att lämna Lettland när hon kunde. Men kärleken till moderslandet var för stor. Modern får leva sitt liv så länge Sovjet håller kvar sitt grepp om Lettland.
Det är mycket symbolik i den här boken. Dels i moderns liv som påverkas otroligt mycket av Sovjets makt över medborgarna. Dels genom mjölken och då främst modersmjölken. Något som både föder och kanske smittar. Vem vet?
Språket är vackert och smärtsamt. Men boken är ändå inte svårläst utan texten är lättillgänglig. Även om både mor och dotter är jag-personer är det så mycket lättare att identifiera sig med dottern. I alla fall jag som inte upplever det mörker som finns i modern.
Modersmjölken är en bok som lyckats kombinera en mor- och dotterrelation och samtidigt beskriva ett lands utsatthet och det på bara 260 sidor!
Betyget blir en klar fyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar