Handling: Genevieve London har på många sätt haft tur. I sitt drygt sjuttioåriga liv har hon lyckats bygga upp ett enormt modeimperium, och hon bor på Sheerwater, en stor herrgård i New England. Men hon har stött på svårigheter också - hennes man gick bort för tidigt, och hennes yngsta son försvann spårlöst.
Emma London hade aldrig trott att hon skulle prata med sin farmor igen. När hon var tonåring och hennes mamma dog, lämnade pappan henne hos farmor Genevieve. Till en början tog Genevieve hand om henne, men när Emma blev gravid valde farmodern att sparka ut henne.
Nu lever Emma London ett bra liv tillsammans med sin älskade dotter Riley. Men när farmor Genevieve en dag ringer och ber om hjälp förändras allt.
Det här är den typen av feelgood som jag föredrar. En där det finns mycket smärta i bakgrunden och där boken är lång nog för att inte kännas som att den stressar fram.
Vi får följa lite olika människor men det är Emma London som blir huvudpersonen för min del. Därefter är det hennes farmor Genevieve. Emma är en väldigt sympatisk person medan hennes farmor är svårare att förstå sig på. Vi får veta bakgrunden till hennes beteende men jag kan inte säga att jag förstår henne fullt ut. Samtidigt har jag aldrig behövt känna den typen av sorg som hon gjort.
Miljön är mysig med känslan där många känner varandra. Men alla behöver inte gilla varandra för det. Vi får följa lite fler människor men eftersom boken är tjock nog så känns det som att vi får tillräckligt med tid med alla. Sen kanske Emma och hennes dotter Riley nästan känns lite väl perfekta som människor när jag ser tillbaka på handlingen. Men som helhet tyckte jag ändå om att hänga med människorna där och se utvecklingen.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar