10 svenska favoriter i modern tid

Hos Enligt O hittar jag en lista på Moderna svenska favoriter och hon i sin tur har hittat listan hos Malin som tänkte lista 10 svenska favoriter i modern tid (men det blev några fler).

Efter att ha gått igenom min boklista har jag tagit fram tio svenska författare som jag läst minst två böcker av och haft stor behållning av och vars böcker jag återkommer till i tankarna då och då. De listas här men kommer inte i någon speciell ordning.

Axelsson Majgull

Den första boken jag läste av Majgull Axelsson var Aprilhäxan och den har en egen plats i mitt hjärta. Två som jag har kvar att läsa är hennes senaste Moderspassion och Rosario är död. Jag har även hört Majgull prata under en författarkryssning som sambon och jag varit på.

Kallifatides Theodor

Nu är visserligen inte Theodor Kallifatides av svenskt ursprung utan grekiskt men har bott i Sverige i många år nu. Jag har läst både deckare, relationsdrama och en mer självbiografisk bok av honom och gillat alla. 

Roslund och Hellström

Jag har lästs Roslund och Hellströms alla böcker och de sätter alla djupa spår. Favoriten är fortfarande Edward Finnigans upprättelse. De belyser samhällsproblem på ett ypperligt sätt och får en att förstå varför de faktiskt är problem.

Hellberg Amanda

Till skillnad från Kallifatides är Amanda Hellberg en utflyttad svensk istället och bor nu i Oxford. Jag har läst tre böcker av henne och tilltalas av kombinationen av det konstnärliga, övernaturliga och lätt deckaraktiga i hennes böcker. 

Nilsson Johanna

Jag tycker mycket om språket i Johanna Nilssons böcker. Det är vackert! Jag njöt oerhört när jag läste I utkanten älskande. Tyvärr spårade delar av SOS från mänskligheten ur mot slutet enligt mig men jag fångades åter av hennes persongalleri och språk.

Kallentoft Mons

Vissa har svårt för Mons Kallentofts sätt att skriva medan jag tycker om det. Jag har läst några till av honom förutom serien om Malin Fors men det är deckarna jag tyckt bäst om av honom.

Dahl Arne

Precis som Roslund och Hellström tar Arne Dahl upp svåra samhällsproblem i sina deckare på ett bra invävt sätt. Språket är också aningen mer avancerat än medeldeckaren. Jag håller på med böckerna om A-gruppen och ser fram emot att få läsa nästa och nästa...

Ohlsson Kristina

Från Kristina Ohlsson får man oerhört spännande deckare med rätt avancerade brott och poliser man gärna följer i bok efter bok.

Alvtegen Karin

Hennes böcker som börjar på S väcker många känslor. Jag har läst alla utom en av henne.

Theorin Johan
Hans vackra beskrivningar av Öland och hans historier med små övernaturliga inslag och skrock har gett mig många trevliga läsupplevelser.

Bubblare
Några som stred om plats på listan är:

Kepler Lars

Rosman Ann

Strandberg Mats & Bergmark Elfgren Sara

Zweigbergk Helena von

Wennstam Katarina
Willén Liselott

En liten smula underbar av Dawn French

Kanske inte helt vad jag tänkt mig...

Handling: Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa.

Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?

När jag läser den här ser jag en komediserie framför mig. Med pålagda skratt! I alla fall delar av den. Men det är ingen serie jag hade valt att titta på eftersom jag inte helt faller för extremt överdrivna karaktärer. I den här boken är det bara pappan och mormor som är lite lagom och de kommer rätt mycket i skymundan. Nu stämmer det inte helt eftersom den här boken också innehåller en hel del allvar som inte hade platsat i serien som dyker upp i mitt huvud.

Det som gör boken läsvärd för mig är de allvarsamma delarna. Relationen mellan mor och dotter som verkligen är kass. Dotterns kamp att klara av skolan och hennes dåliga självförtroende - och smak! Hur fadern framställs och hur man då och då får veta saker om honom. Han är den trygga stadiga klippan i familjen. Jag inser att jag inte nämnt sonen här och jag vet helt enkelt inte vad jag tycker om honom.

Boken får av mig betyg 3 av 5.

Vila i frid av Sofie Sarenbrant

Min påskkrimbok!

Handling: En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. 
Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall.

Efter att ha läst Vecka 36 och I stället för dig hade jag halvhöga förväntningar på den här. Jag har även varit på Yasuragi Hasseludden och såg fram emot att få återse miljön i form av en deckare. Men tyvärr blev boken lite av en besvikelse. 

Det här är ett praktexempel på när författaren vill för mycket. Vi får följa alldeles för många personer som alla har sina olika problem. Jag misstänker att det är gjort så för att det inte ska vara självklart vem mördaren är samtidigt som Sofie Sarenbrant vill lyfta fram diverse problem som människan behöver brottas med idag. Men det blir för många personers problem inblandade och man får aldrig lära känna någon på djupet. Den påminner om gamla pusseldeckare fast i modern tappning. Men eftersom jag blev berörd av vissa av karaktärerna i Vecka 36 så hade jag förväntningar på att få bli det här också. Men det blir för kort och för övertydligt för att jag verkligen ska känna något. 

Det här är en bra bok om man vill ha en lättläst deckare i en härlig spa-miljö med snabbt tempo. Men jag tycker att Vecka 36 tillsammans med I stället för dig är bättre (och man bör läsa båda). Ett plus för den vackra framsidan.

För att få lite extra känsla för Yasuragis avslappnade stämning kan man gå in på deras hemsida och lyssna på musikslingan där. 

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye

Inte helt vad jag väntade mig.

Handling: Juristen Norah reser från sitt hem i Paris för att återförenas med sin egocentriske och maktfullkomlige far i Senegal men möts av en nedbruten man som desperat behöver hennes hjälp. Fanta lämnar Dakar och sitt jobb som lärare och flyttar med sin son och man till Frankrike efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Den unga änkan Khady har efter sin mans död helt slutit sig inom sig själv, och då familjen avvisar henne påbörjar hon en lång och plågsam resa över havet för att ta sig till Europa.

På olika sätt kämpar de tre kvinnorna för att behålla sin värdighet och tillsammans utgör deras öden en berättelse om maktförhållandena mellan individ och samhälle, man och kvinna, Europa och Afrika som får läsaren att fundera över sin egen plats i världen och tillvaron.

Tre starka kvinnor känns inte som en bra titel. Den gav mig helt felaktiga förväntningar. Tre kvinnoöden känns mer rätt i så fall eller till och med Tre starka kvinnoöden.

Vi får dyka ner i tre kvinnors liv som alla har kopplingar till Europa och Afrika på ett sätt som känns mer som tre längre noveller men med en stark röd tråd. Första berättelsen griper tag i mig även om jag i vissa situationer blir irriterad på Norah men i gengäld misstänker jag att det hänt mer saker än det som berättas.

Den andra historien är otroligt irriterande och mer svårläst. Även om Fantas man mest tänker på henne så handlar historien nästan enbart om honom. På vilket sätt Fanta är stark förstår jag inte, mer än att hon gör sitt bästa att härda ut? Däremot förstår jag mycket väl att hon inte är lycklig.

Den tredje historien är nog den som kommer leva kvar i mig och som gör boken mer hel.

Europa Blues av Arne Dahl

En riktigt bra deckare!

Handling: Ett makabert fynd görs en morgon bland rovdjuren på Skansen. En liten flicka blir skjuten på väg från ett födelsedagskalas.

Åtta öststatskvinnor försvinner spårlöst från en flyktingförläggning i Stockholm. Runt, runt i tunnelbanenätet åker en nittioårig professor i sällskap med döden. En mobiltelefon ringer i en avsliten hand på ett tunnelbanespår.

För kriminalkommissarie Jan-Olov Hultin börjar tiden bete sig underligt. Det förflutna är inte i ordning. De skenbart så åtskilda händelserna formar sakta men säkert ett nät som kastas ut över Europa. Och de som håller i nätet är Hultins team, "Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen.

Arne Dahl är en mästare när det gäller deckare. Språket är mer avancerat än de flesta svenska deckare. Min enda invändning är nog att det ofta börjar med några olika fall som just A-gruppen jobbar med som sen visar sig höra ihop. Men det känns som en petitess i sammanhanget. Vilken deckare innehåller inte sammanträffanden?

Sakta lär man känna gruppens medlemmar allt bättre och deras egenheter. Brotten i den här boken är avancerade och bygger mycket på både historia och dagens samhälle. Nu märks det lite att böckerna har några år på nacken men tyvärr är problemen fortfarande aktuella. Mot slutet dyker även ett moraliskt dilemma upp som de behöver hantera.

Inom en snart framtid kommer jag börja med bok fem i serien.

Besökaren av Lee Child

En som vanligt spännande Lee Child!

Handling: Sergeant Amy Callan och löjtnant Caroline Cook har mycket gemensamt. Båda är i början av en lovande militär karriär, båda har blivit utsatta för sexuella trakasserier från överordnade och båda har tvingats begära avsked från armén. Och båda är döda. Deras nakna kroppar påträffas hemma i badkaret, utan några som helst märken eller skador. Men det är inte vatten kvinnorna ligger i, utan färg - liter på liter med grön kamouflagefärg.

FBI:s experter jagar en seriemördare med anknytning till armén. En iskall och intelligent ensamvarg, någon som båda kvinnorna kände och som har en räkning att göra upp.

Jack Reacher, den före detta militärpolisen och frihetstörstande vagabonden, blir inledningsvis jämförd med FBI:s gärningsmannaprofil och sedan ofrivilligt indragen i utredningen. Reachers militära bakgrund och sakkunskap gör honom till en värdefull - om än ostyrbar - samarbetspartner.
När ytterligare två kvinnor fallit offer för mördaren har man ännu inte fått svar på de viktigaste frågorna: Hur dog dessa kvinnor? Och varför? 

Besökaren är både lite seg men ändå otroligt spännande. Periodvis händer det inte så mycket och dialogen innehåller en hel del upprepningar. Men allt eftersom boken flyter på så blir den allt mer spännande och jag har svårt att låta bli den. Så tar man en Lee Child-bok om Jack Reacher så vet man ganska exakt vad man får vilket kan vara tråkigt förutsägbart eller ibland bara skönt! Läshumöret får helt enkelt styra!

Brev till en bokhandel 84. Charing Cross Road av Helene Hanff

En underbar pärla!

Handling: 1949 skriver Helene Hanff sin första beställning till antikvariatet
På 84, Charing Cross Road i London. Det är början till en livslång vänskap med dem som arbetar där. Boken är en kärleksförklaring till böcker och bokhandel som också blivit film.
Den här volymen innehåller också uppföljaren Hertiginnan av Bloomsbury Street
som handlar om Hanffs besök i England först då bokhandeln lagts ner och hennes främste kontakt där, Frank Doel, avlidit.


Tidigare i mars såg jag ett inlägg hos Hellre barfota än boklös om en gammal favorit och tilltalades direkt av boken. Så jag beställde den strax efter och i natt började jag läsa. När jag vaknat så fortsatte jag att läsa (sambon gick upp med sonen) och mitt på dagen var den utläst.

Knappt halva boken består av brevväxling mellan Helene Hanff och främst Frank Doel. Där märker man av Helene Hanffs speciella humor men också hennes generositet. Den dryga andra halvan består av besöket i London som äntligen blev av (Hertiginnan av Bloomsbury Street). Då har boken med brevväxlingen getts ut och hon får dels möta Frank Doels familj och många nya beundrare som fascinerats av brevväxlingen. Hon får också chansen att besöka många platser i England som hon tidigare bara kunnat läsa om. Det enda negativa jag har att säga är att den är alldeles för kort. Inte kort så den blir dålig utan kort för man vill fortsätta samvaron med henne.

Idag skickade jag även iväg en beställning på en annan bok av henne: Brev från New York till Bokbörsen och ser fram emot att få veta mer om Helene Hanffs New York-liv.

Vad mina döttrar bör veta av Elizabeth Noble

Om föräldraskap och syskonskap, sorg och lycka...

Handling: När Barbara får veta att hon har cancer ställs hon inför den svåra och smärtsamma uppgiften att ta farväl av sina fyra döttrar. Men hur ska hon hitta orden?
Barbara beslutar sig att föra dagbok och skriva ett personligt brev till var och en av döttrarna. Där uttrycker hon både sina förhoppningar och rädslor och berättar om sina egna drömmar och hemligheter. Hon skriver ända in i det sista.
När begravningsdagen kommer samlas de fyra systrarna, alla med sina egna problem att ta itu med. Jennifer är nära att kvävas i sitt olyckliga äktenskap. Lisa lever i ett till synes bra förhållande, men något lurar under ytan. Amanda reser runt i världen och ser nya spännande platser men känner sig ändå inte riktigt nöjd. Hannah, tonåringen, är på väg in i vuxenvärlden, med allt vad det innebär. Systrarna står inför ett utmanande år, med omtumlande upplevelser och nya insikter i hur det är att vara kvinna och syster, utan att ha en mamma att vända sig till för råd och tröst. Med Barbaras brev och dagbok till stöd söker systrarna en ny riktning i livet och finner styrka och gemenskap hos varandra.


Det här är den andra boken jag läser av Elizabeth Noble. Den första var Bokcirkelns bekännelser som inte alls motsvarade mina förväntningar. Den här var bättre men bara lite bättre.

Jag tilltalas av baksidestexten och början är väldigt gripande när Barbara ligger för döden. Men sen lunkar boken mest på. Sakta får man lära känna döttrarna bättre men efter ett tag så kommer det inget nytt. Det kommer några avslöjanden som inte känns särskilt stora. Jag funderar också över moderskapet där Barbara framställs som en väldigt bra mamma men ändå har hennes tre äldsta döttrar stora problem med sina relationer och att få till vuxenlivet. Självklart betyder inte en bra barndom automatiskt att barnen mår bra som vuxna.

Trots det lämnar boken en viss mysighetsskänsla kvar efter sig. Så slutbetyget blir en svag trea.

Little Bee av Chris Cleave

Oerhört gripande bok som kommer hänga kvar länge. Läs den!

Handling: I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. 

Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen.

Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu. 

I en annan del av England försöker den nyblivna änkan Sarah O'Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee...

Boken börjar med att Little Bee släpps ut från förläggningen i England. Dagen efter jag börjat läsa boken ser sambon och jag filmen Between 2 fires som handlar om en vitrysk kvinna som hamnar på en svensk flyktingförläggning vilket förstärker beskrivningen av hur det är och fungerar. När en välgjord film och en välskriven bok beskriver samma sak känns det mycket trovärdigt. Men i Little Bee är trots allt tiden i flyktinganläggningen bara en kort del av historien. 

I vartannat kapitel är Little Bee berättarröst och i vartannat Sarah vilket förstärker historien. Att se historien från bådas sidor med deras respektive erfarenheter. Little Bee får mig att skämmas över att jag har det så bra. För Little Bee är det obegripligt att någon vill se en skräckfilm. Hon har upplevt tillräckligt med skräck - verklig skräck. 

Första delen har en viss lättsamhet över sig. Där man får ta del av Little Bees reflektioner över västvärldens beteende och hur hon skulle återberätta det för flickorna hemma. Men sakta blir boken allt allvarligare och sakta får man veta allt mer vad som hände där på stranden två år tidigare. Frågan är också vad som ska hända med Little Bee sen...

Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman

Andra boken om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Christer Berglund och Petra Wilander.

Handling: Det är varm sensommar i Hagfors. En mörk augustikväll brinner en villa ner till grunden och en fyrtiotreårig kvinna omkommer. Det man först trott vara ett blixtnedslag visar sig snart vara en mordbrand. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck. När kommer nästa hus att brinna? Christer Berglund får äntligen chans att visa vad han går för som tillförordnad polischef, men har han verkligen det som krävs? Till och med hans närmaste kollega och parhäst Petra Wilander börjar tvivla. 


Journalisten Magdalena Hansson har landat i småstadslivet i sin gamla hemort, men är orolig för adoptivsonen Nils som inte lyckas hitta in i gemenskapen utan fortsätter att längta tillbaka till Stockholm. Förhoppningsvis kan nya skolan bli den vändpunkt han behöver. Det blir den inte. Tvärtom. När det dessutom visar sig att Magdalena, mot alla odds, blivit gravid ställs relationen till ungdomskärleken Petter på hårda prov. Magdalena dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang inte bara professionellt utan också djupt personligt. Och mycket riskabelt.


Jag tyckte väldigt mycket om Ninni Schulmans första bok och hade därför rätt höga förväntningar på den här. Även den här boken var väldigt bra men kanske inte riktigt lika bra som den första. Nu kan det bero på mig också eftersom det varit väldigt intensivt på jobbet så har jag inte haft ork att lyssna så mycket och sammanhängande och det drar ju ofta ner betyget lite.


Annars är jag väldigt förtjust i Ninni Schulmans sätt att skriva och hennes tre huvudpersoner. De är lätta att relatera till och känna med. De skulle mycket väl kunna vara personer i ens bekantskapskrets. Visst stör jag mig lite på Magdalena men jag känner också att jag kan förstå henne. Man får också en känsla för småstadsmentaliteten, både dess fördelar och nackdelar. Boken handlar också om hur svårt det kan vara att hantera människor som inte mår bra, mobbing  och även vilken roll man får under sin uppväxt och hur svårt det kan vara att förändra den bilden.


Som uppläsare fungerar Angela Kovács bra. Hon läser neutralt och vare sig förhöjer boken eller sänker den med sin uppläsning.


Uppläsare: Angela Kovács
Utgivningsår: 2012