lördag 9 april 2016

Mordbrännaren av Gustafson & Kant

Andra boken i Singöserien.

Handling: En våldsam brand utbryter en höstnatt i husvagnar och tält på Singö camping, där en grupp romer bor. Kriminalinspektör Solbritt Andersson, som är utlånad från Stockholm till Norrtälje polisstation, och hennes kollega Lena Karlsson leder utredningen. Förövarna har inte lämnat några spår på platsen, bortsett från att de har sprejmålat en brun triangel på en vägg. Snart står också en gård på norra Singö i lågor. Finns det ett samband mellan mordbränderna?

Parallellt med de komplicerade brandutredningarna fortsätter polisen arbetet med att kartlägga nätverket kring den gäckande spionen och ex-militären Sven Löwengrip. Det förflutna kastar återigen långa skuggor över skärgårdsön.


Uppläsare: Katarina Ewerlöf

När jag läste om vad jag tyckte om den första boken så känner jag att vissa saker blivit bättre. Jag störde mig inte alls på vardagliga detaljer. Istället störde jag mig på helt andra saker. Jag har problem med hur Solbritt och Lena framställs. Till exempel i vissa situationer när de blir upprörda över saker och sen tänker eller agerar så är de inte bättre själva. Det blir jättekonstigt för mig. Med Katerina Ewerlöfs uppläsning så blir alltid känslorna väldigt starka och dramatiska dessutom. Jag hade kanske inte alls läst in lika mycket upprördhet om jag själv läst boken (eftersom jag väldigt sällan agerar ens i närheten av hur de framställs här).

Som alltid förekommer ett antal rätt osannolika sammanträffanden men det är ju standard i rätt många deckare. Dessutom kan ju vissa saker i polisarbetet diskuteras... Jag tror inte en polis får förhöra en anhörig särskilt ofta som ett första steg...

Jag tycker om miljön som skildras. Det är alltid något speciellt med skärgårdsmiljön. Idén med en äldre kvinna som polis är fortfarande uppfriskande trots att jag inte tyckte riktigt lika bra om henne i den här boken. På ett sätt blev hon kanske mer mänsklig men författarna lyckades inte fullt ut. Men som sagt så kan det bero på att ljudboken helt enkelt inte fungerade för mig och att jag nog är extra känslig för folks utbrott.

I boken finns det ett antal kopplingar till den första boken så jag rekommenderar att man läser dem i rätt ordning. Om det blir en tredje bok kommer jag överväga att läsa den som en helt vanlig bok om den verkar intressant nog.

Även om den här boken inte passade mig så kan jag tänka mig att många andra ändå kan uppskatta den betydligt mer.

4 kommentarer:

  1. Jag har första boken ståendes här, oläst. Just det där med irrationellt beteende har jag väldigt svårt för. För att inte tala om tveksamt polisarbete... Får se om jag någonsin kommer till den här boken :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vet jag att jag är överkänslig mot sånt (jag är extremt logiskt själv) så förhoppningsvis upplever inte andra det likadant. Har din sambo läst boken än?

      Radera
    2. Jag avskyr ologiska saker ;) Nej, sambon brukar vänta tills jag har läst, han vill inte slösa bort sin tid på dåliga böcker :)

      Radera
    3. Jag kan tänka mig att du är en utmärkt kontrollant. I alla fall om ni har liknande smak. :)

      Radera