Handling: När romanförfattaren Owen Quine försvinner anlitar hans fru privatdetektiven Cormoran Strike. Först tror hon att han frivilligt gett sig av för några dagar - som han gjort förr - och hon vill att Strike ska hitta honom och se till att han kommer hem.
Men när Strike börjar undersöka saken står det klart att det finns mer bakom Quines försvinnande än hans fru anar. Författaren har just avslutat ett manus innehållande giftiga beskrivningar av nästan alla han känner. Om romanen publiceras kommer liv att slås i spillror - så nog finns det många som har anledning att tysta honom.
Det blir Strike själv som finner Quine brutalt mördad under bisarra omständigheter. I en kapplöpning med tiden måste Strike leva sig in i en hänsynslös mördares tankegångar, en mördare olik alla han någonsin träffat på ...
Uppläsare: Niklas Falk
Jag gillar verkligen den här serien. Med det menar jag inte att den är exceptionell men den passar verkligen mig.
Återigen samarbetar Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott för att lösa ett fall. Cormoran är egentligen en ensamvarg men det blir tydligt att han faktiskt inte klarar sig helt själv i alla lägen. Dessutom jobbar han mer än han egentligen orkar för att bli av med ett lån som han inte vill ha. Ett lån som har vissa personliga kopplingar.
I den här boken kommer vi både Cormoran och Robin närmare vilket är trevligt. Och enligt vad jag förstår blir det ännu mer av det i nästa bok. Större delen av boken utspelar sig i London och det blir en hel del besök på olika pubar men även fina ställen.
Persongalleriet är rätt roande i den här boken. Det finns det en hel del excentriska personer kring den mördade författaren och med tanke på romanen borde mördaren finnas i hans närhet. Jag förstod vid något tillfälle under andra halvan vem mördaren var. En kommentar gjorde det rätt tydligt men sen kom det en några händelser som försökte få en att tro annat.
Vi några enstaka tillfällen får boken mig att fnissa till så även om det är en rätt traditionell deckare finns det lite humor i den.
Niklas Falk är uppläsare och jag är nöjd mestadels. Men det jag stör mig på är att rösten ibland hamnar i ett lätt viskande läge och eftersom jag ofta lyssnar när händerna är upptagna med annat är det besvärligt att försöka ändra på volymen för att sen sänka så fort visk-partiet är över. För mig är det oerhört viktigt att ljudnivån är jämn för öronens skull eftersom jag ofta lyssnar med mina mobilhörlurar som går rakt in i öronen. Att få ett skrik där är inte heller trevligt (men sånt gör i alla fall inte Niklas Falk).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar