Handling: Marion Flint är lever ensam i ett litet hus vid kusten i Nya Zeeland och jobbar deltid som läkare i den närliggande byn. En dag möter hon den lilla maoripojken Ika. Mellan den tysta lilla pojken och den ensamma kvinnan uppstår en ovanlig vänskap.
Pojkens närvaro och de frågor han ställer väcker gamla dolda minnen till liv hos Marion. Minnen från den tidiga barndomen med sin morfar på Åland. Hon återupplever när hennes lillebror Daniel föds och minns den djupa kärlek hon kände för honom. Samtidigt minns hon också mammans våldsamma äktenskap som slutar så dramatiskt att båda syskonen måste adopterades bort på olika håll. De tappar kontakten tills de oväntat möts trettio år senare. Ett möte som får oanade konsekvenser i bådas liv.
Jag passade på att läsa den här nu när vi har varit på Åland en vecka och bott i en stuga nära havet. Jag tror att det förhöjde boken lite extra då jag lätt kunde gå ner till stranden (som vi hade för oss själva) och relatera till Marions känslor för sitt hem i Nya Zeeland. Eftersom huvudpersonen dessutom bott på Åland i sin tidiga barndom kändes det riktigt passande.
Språket är lågmält och poetiskt. Sakta får man tillbakablickar i hennes barndom och vad som gjort henne till den hon är och vad som styr hennes handlingar idag i mötet med pojken Ika. Hon tvingas ta itu med sina undertryckta känslor från sitt tidigare liv för att komma vidare och bli mer hel.
Efter att det nu hunnit gå några dagar sen jag läste ut den finns det en känsla av vemod men även hopp inför framtiden kvar när jag tänker tillbaka på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar