.jpg)
Handling: Det viktorianska blomsterspråket användes för att förmedla känslor. Kaprifol för tillgivenhet, azalea för passion och röda rosor för kärlek. För Victoria Jones hade det varit mer användbart att kommunicera sorg, misstänksamhet och ensamhet.
Victoria är 18 år och fri från det barnhem som hon levt på de senaste 10 åren i San Francisco. Ända sedan hon blev övergiven, tre veckor gammal, har hennes liv varit en lång följd av dåliga fosterföräldrar och brutala barnhem. Med enda undantaget när hon bodde ett år hos fostermamman Elizabeth. När hon nu ska stå på egna ben får hon sova några nätter i parker innan hon inser att hon måste ordna upp sitt liv på egen hand. Genom sin talang för blomsterdekorationer får hon jobb som florist och hon lär sig att använda det glömda blomsterspråket från den viktorianska eran där varje blomma har en betydelse.
En dag möter hon en ung bonde på marknaden och blir tvungen att konfrontera de minnen som hon länge levt med och bestämma sig för om det är värt risken att försöka bli lycklig igen.
På en precis lagom nivå får man ta del av Victoria Jones tuffa uppväxt utan att man grottar ner sig i varje hemsk detalj - som i många BOATS. Hon agerar ofta på ett aggressivt sätt och trots att jag är väldigt olik henne som person kan jag lätt förstå varför utan att det blir övertydligt. Först som artonåring börjar Victoria få lite vänner när hon sakta börjar bli sin egen och inte är del av en institution längre. Men bara för att man inte längre är helt ensam betyder inte att livet är enkelt. I slutändan måste man ta ansvar för sig själv för att kunna leva.
Det som höjer boken lite extra är såklart blommorna och deras budskap. Att utseende, dofter och kombinationer kan göra så mycket och väcka olika känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar