söndag 4 september 2011

Niceville av Kathryn Stockett

Jag sällar mig till hyllningskören!

Handling: Oförglömlig roman om tre starka kvinnor i sextiotalets Södern

När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.


Man får omväxlande följa Skeeter, Aibileen och Minny under 60-talet i Mississippi och får ta del av familjeproblem hos både vita och svarta men också om alla fördomar som råder mot de svarta. Det är verkligen en tidvis skrämmande läsning men också oerhört bra. Men då och då måste jag påminna mig om att det här ska föreställa 60-talet och inte 1800-talet vilket är lätt att tro.

Det är också en lektion i grupptryck och inskränkthet. Om att växa upp och frigöra sig. Hur den ledande kvinnan i den vita societeten kan styra över andra utan att bry sig om konsekvenserna för de drabbade. Om hur mycket man ska våga satsa i kampen mot rasismen och vad priset kan bli om man gör det.

Jag kom in i boken direkt och trots att jag var jättetrött under vardagskvällarna var jag bara tvungen att läsa några sidor. Idag fick jag äntligen en hel del lästid (en skön sovmorgon som självklart blir en läsmorgon) och sen tog jag alla chanser under resten av dagen. När boken var slut kändes det nästan som jag kände de tre huvudpersonerna och jag önskade att den skulle innehålla många sidor till.

Betyg 5 av 5



6 kommentarer:

  1. Jag tror att jag snart får sluta läsa bokbloggar, det är så oerhört stressande att läsa om alla bra böcker jag inte hinner läsa. Nu.

    SvaraRadera
  2. Monika: Jag känner igen det där. Och man skulle hinna läsa mycket mer om man inte fastnade vid datorn varje kväll. Jag har förresten försökt kommentera på din blogg men har problem med mitt blogger/googlekonto så vissa bloggar kan jag inte kommentera på där man måste vara inloggad.

    SvaraRadera
  3. Nu har jag läst om den här boken på så många bloggar. Jag måste verkligen läsa den!

    SvaraRadera
  4. Västmanländskan: Det tycker jag :-). Eller så får du se filmen som är på gång. Men jag gissar att boken är bättre (utan att ha en aning).

    SvaraRadera
  5. Den står i bokhyllan och bara väntar!

    SvaraRadera
  6. med näsan i en bok: Jag tror inte du ångrar dig. Den här lär hamna bland mina tio-i-topp-böcker för året.

    SvaraRadera