Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

Lättläst och engagerande...

Handling: Rachel Fielding har på kort tid lyckats försnilla ett glamoröst jobb på en pr-firma, en attraktiv pojkvän och en chic våning i centrala London. Hon är trettionio år och framtiden ter sig tämligen osäker. Men en dag får hon ett oväntat besked. Hon har fått ärva sin mosters hus på landet, hennes bordercollie och ett hundstall fullt med herrelösa hundar.

Med bävan flyttar Rachel dit men upptäcker att hon blir alltmer engagerad i sina fyrfota skyddslingar. Kanske beror det delvis på George, traktens buttre men rysligt attraktive veterinär ... 

Ensamstående tvåbarnsmamman Zoe kommer till Rachel för att lämna en liten valp för omplacering. Besöket resulterar i något helt annat än hon tänkt sig. Och Natalie lever i ett lyckligt men barnlöst äktenskap med Johnny. När Natalie förlorar jobbet bestämmer de sig för att tillfälligt ta hand om Bertie, en glupsk och egensinnig basset, vilket visar sig medföra en minst sagt överraskande förändring i deras liv?

Just nu går det trögt med läsningen. Eller jag läser ungefär lika mycket som vanligt men då lite mer lättsmält litteratur som deckare och feel-good-böcker. Jag orkar helt enkelt inte komma igång med lite mer avancerade böcker eftersom de kräver lite mer av mig som läsare. Och den orken finns inte just nu men jag hoppas på bättre tider då jag inte behöver oroa mig för en familjemedlems hälsa och dess påverkan på oss som familj. Det har både blivit bättre och inte. Tillståndet är nog rätt lika men vi har ju en förmåga att anpassa oss utifrån omständigheterna. Och anpassningen gör att jag inte behöver oroa mig lika mycket som tidigare. Sen ÄR februari en hemsk månad och jag är glad att mars och ljuset närmar sig och med den mer ork för det mesta.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar är en perfekt bok när jag behöver drömma mig bort i en annan värld och få lite verklighetsflykt. Den är mysig och eftersom vi får följa tre olika historier blir det lätt att relatera till minst en av dem eller till flera men på olika sätt.

Vissa böcker av den här typen kan vara rätt pinsamma och verkligen få en att skämmas. Men jag upplever att Lucy Dillon bryter precis när det blir lite pinsamt och går vidare till nästa kvinna. Det gör boken väldigt lättläst och lättsmält och jag hinner inte bli allt för irriterad på karaktärerna (även om det var nära i början med Zoe). Jag är själv väldigt logiskt och rationell av mig och har svårt när det blir allt för vimsigt och ofokuserat. Till exempel kom jag aldrig igenom Bridget Jones dagbok.

Vi har inga husdjur och det lär inte bli några i framtiden heller. Däremot har jag delvis vuxit med hundar (varannan helg och lov) då min pappas fru hade kennel så Lucy Dillons böcker får mig att minnas gamla tider. Dessutom är jag väldigt sugen på hennes tredje bok som precis kommit ut.