En dunkel död av Donna Leon

Ingen favorit tyvärr...

Handling: Miljöaktivisten Marco Ribettis sitter anhållen efter att ha demonstrerat mot miljöfarliga utsläpp från ett glasbruk på ön Murano utanför Venedig. Kommissarie Brunetti blir ombedd att med hjälp av sina kontakter försätta mannen på fri fot. Detta blir upptakten till en vindlande kriminalhistoria i samtidens Italien, där Ribettis frigivning väcker ilska. En ung tvillingflicka uppvisar besynnerliga skador och en man hittas mördad vid fabrikens brännugn. Offret har lämnat ledtrådar i ett exemplar av Dantes Den gudomliga komedin. Och Brunetti befinner sig snart i ett inferno av motstridiga intressen där pengar, makt och miljöhänsyn står på spel. Som vanligt går han längre än vad hans chef anser är lämpligt. Kommer Brunetti lyckas med att hindra mördaren från att slå till igen?

Kommissarie Brunetti är en gammal favorit och det är som att hälsa på en gammal bekant när en bok med honom dyker upp. Men ibland upptäcker man att man faktiskt inte har så mycket att säga varandra och så var det för mig den här gången. Jag fångas inte alls av boken trots att den handlar om glasbruk (jag kan fångas lite extra om det handlar om något hantverk). Men inte den här gången. Jag blir heller inte särskilt berörd av problemen utan det känns verkligen som det är en droppe i havet.

Jag brukar också tilltalas av den italienska miljön tillsammans med maten och vinet men inte ens det hjälper upp det hela. Som alltid lunkar boken på i lugnt tempo vilket jag inte har problem med men det blir inget mer av det. Jag har funderat tidigare om jag är klar med Donna Leon och det finns en liten risk att det är så nu.