torsdag 26 december 2013

Viskleken av Arne Dahl

Spännande men svårlyssnad...

Handling: Öppnare gränser har förändrat Europas brottslighet. Därför startas Opcop, en ny och än så länge hemlig operativ enhet inom Europol. Flera svenskar, med den rutinerade kriminalaren Paul Hjelm i spetsen, ingår i den nya gruppen. Med säte i Haag och med kontakter i Europas alla hörn ska man bekämpa internationell brottslighet. Men trots att all information rörande Opcop är konfidentiell, verkar någon ha läckt: ett lik, arrangerat i en bisarr ställning, påträffas utanför London, och i kroppen finns ett meddelande riktat till gruppen. En möbelföretagare i Nacka gör affärer med den italienska maffian, en amerikansk tradingbank flyttar gigantiska pengasummor, anställda i en kinesisk möbelfabrik är sjuka, och under ett toppmöte i London sluddrar en döende man en märklig fras i Arto Söderstedts öra. På något sätt hänger allting ihop.

Jag har läst de första tio böckerna om A-gruppen och tänkte läsa den elfte innan jag började med Viskleken. Men det var bara att ge upp. Den var skum och jag kom inte alls in i den. Efter att ha legat dammig vid min säng rätt länge nu läste jag slutet och gav sen tillbaka den till min kollega som jag fått låna den av. Istället köpte jag Viskleken som mp3-bok med Johan Rabaeus som uppläsare.

Det var riktigt trevligt att återse en del av medlemmarna i A-gruppen. Däremot blir dominansen lite skum av de före detta A-gruppsmedlemmarna i Opcop-gruppen.

Själva historien är mycket spännande men precis som för A-gruppens tidigare fall visar det sig att separata händelser visar sig hänga ihop. Så det blir ytterligare en sak jag får försöka att inte störa mig på. Den tredje saken är uppläsningen som volymmässigt är riktigt ojämn. Ibland skriks det nästan i örat och ibland viskas det fast jag inte rört volymen. Det är mycket irriterande och obehagligt.

Samtidigt händer det hela tiden saker vilket gör att jag sällan tappar fokus vilket ibland är lätt när man lyssnar. Det är ibland extra svårt att hålla isär alla nya personer men det brukar ge sig efter en stund och jag förstår av sammanhanget vem som är vem och vem som gör vad. Jag har däremot inte lyckats känna av så mycket personligheter än på alla nya medlemmar. Efter tio böcker med A-gruppens medlemmar känner man dem rätt bra medan de nya fortfarande är oskrivna kort på många sätt. Men det lär väl ge sig i kommande böcker...

2 kommentarer:

  1. Jag blev lite besviken på denna, det kändes lite som att ALLT hände. Har inte läst de följande två böckerna. Än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de känns mer omfattande och mer komplexa än a-gruppen. Det är inte helt lätt att hänga med. Jag har börjat lyssna på nästa bok ändå eftersom inte hittade någon annan ljudbok som jag fastnade för.

      Radera