Handling: Året är 1953 och polioepidemin härjar. Ella-Kristin på sjuksköterskeutbildningen får hoppa in och praktisera på det fullbelagda lasarettet i Ekstad. Hon oroar sig för fästmannen Carl vars läkarkunskaper sätts på hårda prov och det blir en höst när många liv slås i spillror och friska unga människor drabbas. Ella-Kristins och Carls förlovning stundar men de har svårt att få tid över för varann. Och hur kommer förlovningsmiddagen gå för två med så olika bakgrund?
Vi möter läkarfrun Nancy Brandh, som helst vill tillbringa tiden framför spegeln eller på Drotts kappmagasin på jakt efter en ny klänning; tvåbarnsmor Sonja Bengtsson som söker vård för en otäck knöl i bröstet, Kåre Hjelm, överläkare på Epidemin; Ulla och Gittan, som går sista året i flickskolan och gärna spenderar sina eftermiddagar på fiket Atlantic och många många fler.
Det finns många skäl till att jag läser böcker. Ibland är det en verklighetsflykt där jag lätt kan fly den grå vardagen på ett mycket enkelt och billigt sätt. De lässtunder som ger mig mest på lång sikt är de som jag lär mig något av. Den här faller i det andra facket. Även om det är en skönlitterär bok så får jag känslan av att Karin Wahlberg gjort ett gediget forskningsarbete och med sitt läkaryrke i ryggen så tror jag att hon inte skulle hitta på särskilt mycket kring de medicinska delarna.
Jag hade problem med en av Karin Wahlbergs tidigare böcker där jag tyckte att hon föreläste för mycket. Här kommer fakta mer naturlig då äldre läkare föreläser för de yngre. Men det är en svår gräns att vilja informera samtidigt som det är inte får bli en faktabok.
Det är intressant också att läsa om femtiotalet och hur annorlunda det var då med kvinnosynen och i synnerhet sedd utifrån vilken klass de tillhörde och barnomsorg. Det är också mycket intressant att ta del av polioepidemien som härjade då och även ett salmonellautbrott.
Karin Wahlberg får in många intressanta personporträtt som vi får möta. Min enda invändning är att boken blir lite splittrad med så många olika personer. Men den känslan förstärktes nog av att jag inte fick till så mycket lästid och att läsningen i sig var lite splittrad.
Jag såg att nästa del är på gång och jag kommer definitivt att läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar