Handling: "När jag var sju år fick jag mitt litterära genombrott. Komplimangerna haglade. Glasen klirrade. Viktiga ord blev sagda. En naturbegåvning. Han brås på morfar Pierre som skrev det där fina brevet från Mauthausen 1941. En poet. En sjuårig Arthur Rimbaud. En tår fälldes också; långsam och tung trillade den nerför pappas kind. Som kvicksilver. Blickar utbyttes. Leenden avfyrades. Med fyra usla rim hade jag blivit författaren i familjen.
När jag var åtta år hade jag inget att skriva om längre."
Édouard skriver sin första dikt vid sju års ålder. Tre små rader som får hans föräldrar att jubla och utnämna honom till författaren i familjen. Åren går, och Édouard försöker återskapa ögonblicket av kärlek och beundran som hans första dikt framkallade men lyckas inte leva upp till det livsöde hans familj valt åt honom. Trots framgångar inom reklamvärlden fortsätter han att känna sig misslyckad, och ser maktlös på när hans familj bit för bit faller samman. Kan Édouard till slut hitta orden och skriva berättelsen som kan läka honom själv och dem han älskar?
Hela boken genomsyras av Édouards längtan av att kunna skriva på riktigt, både för sin egen skull men också för att glädja sina föräldrar. På något sätt finns känslan att när han väl klarar av att bli en etablerad författare så kommer hela familjen bli bra. Men så enkelt är det såklart inte.
Jag har precis läst en annan fransk bok utgiven av sekwa där både sorgliga och glädjande saker hände. I den boken fokuseras det på positiva händelser och trots att relationer spricker och det inträffar dödsfall så känns ändå boken hoppfull och mysig. I författaren i familjen så är det störst fokus på allt som är sorgligt i relationerna. Jag får för mig att två helt olika författare skulle kunna skriva två väldigt olika böcker om en och samma familj om de bara har två olika fokus.
I den här boken är språket mycket vackrare och även om deras liv inte känns så roliga så finns det ändå hopp hela tiden. Den fångar mig så pass att jag mer eller mindre sträckläser den under helgen.
Ett annat tema i boken är just om du väljer livet eller om livet väljer dig. För Éduoards del så låter han livet styra många av hans val trots att hans hjärta känner att det är fel. Det blir tydligt att så länge han själv inte tar tag i sitt liv så är han själv inte lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar