Handling: En man blir ihjälskjuten under Frälsningsarméns konsert, mitt i julstressen på Oslos mest kända gata. Brottet är obegripligt, vem vill se frälsningssoldaten Robert Karlsen död?
Bildupptagningar från platsen pekar ut en misstänkt, men polisens identifikationsexpert förvirras av att ansiktet förändrar sig från bild till bild. Snart visar det sig att man har att göra med en ansiktslös torped, känd som Lilla frälsaren under Balkankriget.
Att Robert Karlsen och Frälsningsarmén skulle ha något mörkt i sitt förflutna förefaller osannolikt, men Harry Hole och hans kollegor nystar långsamt upp en historia som leder dem in i Oslos mörka nattvärld. Genom stadens bistra vintergator går den andlöst spännande jakten på mannen utan ansikte. Och det är bråttom, för det är tydligt att mördaren inte har avslutat jobbet än.
Den här boken blev faktiskt en omläsning för mig. Om jag minns rätt så var Frälsaren den första Harry Hole-bok som gavs ut i Sverige. Jag läste den då och tyckte mycket om den. Efter det gavs en första och andra boken ut och det gick så segt för mig att jag la ner den här serien. Men under åren som gick så hyllades Jo Nesbøs efterföljande böcker nästan överallt där de lästes så jag tog tag i bok tre och på den vägen var det.
Jag mindes bara några få saker från Frälsaren så boken var ändå mycket spännande. Det är också skönt när Harry Hole är nykter under större delen av boken. Just hans alkoholism är kanske inte det som jag är mest road av att läsa om.
Jag har blivit van vid att höra Jan Waldekrantz läsa böckerna och jag hör direkt i en dialog vilken av rösterna som tillhör Harry Hole utan att behöva analysera kring vem som säger vad.
Nu får serien vila en stund innan jag tar och lyssnar på Snömannen som är den sjunde i serien.
Snömannen var den första jag läste av Nesbø och det var den som fick mig att börja från början :)
SvaraRaderaJag är glad att jag tog nya tag. De är heller inte särskilt förutsägbara. Även om man kan ana vissa saker så händer ändå så mycket mer oförutsett.
Radera