Handling: Det må vara att Arne Murberg inte är något nobelprisämne. Men han är en god människa och när hans far på sin dödsbädd ger honom ett uppdrag gör han sitt bästa för att ro det i land. En komplikation är att uppdraget hör hemma i Berlin; Arne är ingen van resenär och hans tyska kunde vara bättre. Han preparerar sig noga och ger sig så småningom iväg. Väl framme i den tyska huvudstaden tar han sig fram med karta och på Guds försyn, åtminstone till en början, men hans snirklande väg korsas av både onda och goda krafter. En galen professor och en ung kvinna i rullstol, till exempel. Och ett par gula skor. Och en häxprocess.
Uppläsare: Håkan Nesser
Det här är Håkan Nessers tredje bok i hans storstadstrilogi. Och jag hoppas att det inte plötsligt blir en kvartett utan att det blir något annat när han kommer ut med något nått. Ändå tyckte jag inte illa om den. Den beskrivs som en saga och därför blev jag inte förvirrad till skillnad från när jag lyssnade på Himmel över London och var helt oförberedd. Den är kanske ingen saga men jag blev aldrig helt klok på vad som var vad där.
Ändå tyckte jag bättre om Himmel över London än Maskarna på Carmine Street eftersom Himmel över London hade så mycket intressantare karaktärer. Elva dagar i Berlin kommer att hamna lite mellan dem och då för att jag var förberedd på att det skulle hända en hel del udda saker.
Kanske är det också för att jag trots allt tyckte om Arne Murberg trots han naivitet och mystiska slutledningsförmåga. Däremot skulle jag nog ha svårt att se honom trovärdig i en film... Eller så skulle ha bli en variant av Forrest Gump vars hjärna inte heller riktigt vad med honom men som ändå var godhjärtad och ville väl.
Ja, det här blir ingen favorit av Håkan Nessers böcker. Men med tanke på alla böcker idag där folk flyttas i tid och rum det finns magi och allt möjligt så känns det här lite som en lättare variant på det i Nessers egen anda.
Jag hoppas innerligt att Håkan Nesser fortsätter skriva böcker trots att många i hans ålder går i pension nu. Som tur vad brukar många författare fortsätta skriva ändå och i min egoism hoppas jag att Håkan Nesser är en av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar