söndag 29 januari 2017

Entry Island av Peter May

Året fortsätter med riktigt läsvärda böcker!

Handling: När det isolerade ösamhället Entry Island skakas av ett mord, det första i mannaminne, beger sig kriminalpolisen Sime Mackenzie till ön som del av ett utredningsteam från Montréal. Affärsmannen James Cowell, en av öns drygt hundra invånare, har knivhuggits till döds i sitt hem, och det mesta talar för att det är hans hustru, Kirsty, som hållit i vapnet.

Utredningen ser först ut att bli en formalitet, men när Sime träffar Kirsty överväldigas han av en märklig känsla. Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort historier som hör till en fjärran värld men ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.



Precis som serien om Svarthuset så är den här riktigt bra. Men den här gången utspelar sig bara en del på de Yttre Hebriderna utanför Skottlands fastland och istället ligger större delen av handlingen i Kanada. Men även där har en karg ö en viktig roll.

Jag tycker om Sime Mackenzie som dock inte har det särskilt lätt. Hans fru har lämnat honom och han har stora problem med sömnen. Mitt i allt detta kastas han in i något som rör hans förflutna utan att han alls förstår hur.

Miljöerna är som alltid fantastiskt beskrivna och trots att det låter hemskt att bo så så vill man ändå inget annat än att vara i den miljön. Det är rätt udda.

Om jag ska fortsätta att jämföra med Svarthus-serien så tycker jag att den här boken känns aningen mörkare. Sime är rätt ensam trots att han har både kollegor och släkt. Men han känner sig inte nära någon. När det är som mörkast för Sime är det dessutom väldigt tufft i den dåtida historien som spelas upp för oss. Nu i efterhand känner jag inte av mörkret på samma sätt när jag ser helheten.

Den här boken är helt fristående från andra böcker. Jag hade gärna velat se mer av Sime men samtidigt tycker jag att boken fick ett bra slut. Dessutom får jag mig en historialektion och boken avslutas med att informera om vad som är påhittat och vad som bygger på hur det faktiskt var.

Jag lär definitivt läsa mer av Peter May!

4 kommentarer:

  1. Ja, han lyckades verkligen igen, Peter May!

    SvaraRadera
  2. Visst är det lite konstigt att man känner en osannolik önskan att befinna sig där, i det karga, ödsliga, mörka... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är udda. Jag gillar ju egentligen bäst att kura hemma inne i värmen.

      Radera