Mannen som talade med elefanter av Lawrence Anthony

En helt underbar bok om Afrikas djur och människor som värnar om dem.

Handling: Lawrence Anthony ägnade sitt liv åt att skydda hotade djurarter och värna naturen. När han ombads att ta hand om en flock vilda elefanter tackade han motvilligt ja. Elefanterna var aggressiva och misstrodde människor; flera i den ursprungliga hjorden hade skjutits ihjäl av tjuvjägare. Elefanterna skulle avlivas om han inte tog sig an dem.

Under åren som följde blev Lawrence Anthony en del av elefanternas familj. Genom sitt stora tålamod fick han flocken att lita på honom och han kom att spendera resten av sitt liv åt att skydda och ta hand om elefanterna.

Uppläsare: Håkan Julander


Jag har läst minst ett väldigt positivt omdöme om den här boken på en blogg och blev nyfiken när jag såg den i Storytels utbud. Och jag gjorde helt rätt i att lyssna. Den är underbar.

Lawrence Anthony växte upp i södra Afrika. Han blev föreståndare för reservatet Thula Thula i Sydafrika nära östkusten och gjorde sitt bästa för få djuren där att må så bra som möjligt. Mycket fokus i boken ligger såklart på samspelet mellan honom och elefanterna. Det är många fascinerande berättelser om hur han lyckades lugna ner den rädda och stressade hjorden till att bli en trygg samling.

Men boken rymmer så mycket mer. Det handlar om många olika djur där i reservatet, om tjuvjägare, om stammarna som bor runt om reservatet och där vissa av dem vill få marken att själva ha djur på. För att få reservatet att gå runt behöver de få dit turister och då måste de vara säkra på att de inte utsätts för skada.

Det går inte att undgå Lawrence Anthonys kärlek till djuren. Det är fantastiskt att läsa om den och det känns om jag nästan är med där ibland. Samtidigt är jag väldigt glad att jag inte är det eftersom han hamnar i en hel del farliga situationer. Där är jag betydligt mesigare. Tyvärr dog han 2012 av en hjärtattack bara 61 år gammal.

Rent språkligt är inte boken något mästerverk utan mer helt ok. Så som det ofta är när en person skriver en bok för att förmedla ett speciellt ämne eller sitt liv istället för en kärlek till språket. Men ämnen i sig är så intressant trots att jag inte skulle beskrivas som någon djurfantast. Iakttagelserna av djurens liv får mig att tänka på Pingvinlektionerna, en riktig pärla som jag lyssnade på förra året.