Färjan av Mats Strandberg

Riktigt ruggig!

Handling: I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Mats Strandberg följer upp succén med Engelsfors-trilogin med en spännande skräckroman. Liksom i Engelsfors blandas det socialrealistiska med det övernaturliga, på en plats som många svenskar har en relation till. Här får vi lära känna både passagerare och personal. Den ensamma gamla kvinnan som söker äventyret. Den avdankade schlagerstjärnan som leder karaokekvällarna. Mannen som tidigare jobbat ombord och nu återvänder för att iscensätta ett spektakulärt frieri. Ordningsvakten som med sina tre kollegor försöker kontrollera det dagliga kaoset ombord. De tolvåriga kusinerna som var bästa vänner innan en familjehemlighet kom emellan dem.

Relationer sätts på prov. Vanliga människor tvingas bli hjältar. Men det som händer den här natten kan också locka fram det värsta i dem. Välkommen ombord på Baltic Charisma.

Den här boken var lite som skräckfilmer kan vara för mig. Första halvan är bra och man lär känna personerna. Men vetskapen om vad det är för bok/film gör att det finns ett lätt obehag där hela tiden. Sen är andra halvan mer en orgie i obehag för att uttrycka det milt.

Det jobbigaste med den här typen av böcker är att jag fäster mig vid vissa karaktärer. Och det är oerhört jobbigt när de inte klarar sig. Dessutom blev scenerna väldigt realistiska för mig eftersom jag började läsa boken när jag var på Tallink Siljas Galaxy på väg till just Åbo och som dessutom har en stor bar som heter Starlight, precis som i boken. Jag var mycket glad att vi var iland när hemskheterna började. Och jag undvek att läsa det sista jag gjorde på kvällen.

Karaktärerna är det som är bäst i boken. Det är lätt att se dem framför sig och vissa är betydligt mer sympatiska än andra. Vissa växer och vissa gör motsatsen. Jobbigast var den långa kampen.

Nu är jag inget fan av skräck och inte det temat som boken bjuder på heller. Och med tanke på det så är betyget 3 högt. Men jag förstår att boken är väldigt omtyckt för rätt läsare. Men nu känner jag mig rätt mättad på blodiga offer. Tyvärr så började jag lyssna parallellt på boken Syndafloder av Kristina Ohlsson där det också finns döda människor. Jag borde ha valt något betydligt fredligare men var så nyfiken på boken.