Handling: I en gammal luxuös våning nära Topkapipalatset i centrala Istanbul ligger en yngling död. Men ingen har på mycket länge gått in eller ut ur huset, förutom en mycket välklädd medelålders armenier. När det visar sig att den unga mannens lemmar är förtvinade och att alla fönstren är igenspikade sedan många år tätnar mysteriet för kommissarie Çetin Ikmen vid mordroteln.
Kristallburen utspelar sig i ett multietniskt Istanbul där klass, ras, historia och religion komplicerar Ikmens utredning. Som om han inte hade nog med problem. Hemma med sin utschasade fru Fatma och senildemente far Timür, på stationen med den olyckligt gifteassistenten Suleyman och bäste vännen och rättsläkaren dr Sarkissian vars armeniska tillhörighet tycks ha betydelse för fallet.
Den första boken läste jag under förra året när Johannas deckarhörna körde En världsomsegling på 366 dagar. Boken var tillräckligt bra för att jag skulle köpa del två i serien. Författaren själv kommer inte från Turkiet men har spenderat mycket tid där.
Det här var en helt ok deckare. Miljön är lite annorlunda och det är inte särskilt jämställt vilket inte är så oväntat. Läsningen gick lite trögt första halvan men tog rejäl fart sen.
Personligen hade jag gärna fått lite mer insyn i kommissarie Çetin Ikmens privatliv. Hans fru har det riktigt tufft och jag förstår inte hur hon orkar med eller inte protesterar. Samtidigt finns det en förklaring till varför kommissarien håller sig hemifrån. Dock en självisk förklaring.
Jag gillar den annorlunda miljön som vi får se. Och även om jag har vissa invändingar mot kommissariens sätt att sköta sitt privatliv så är han en bra polis.
Brottet skiljer sig rätt mycket åt från det i förra boken men det finns några gemensamma nämnare när det gäller de som låg bakom dem som t.ex en viss form av galenskap. Nu är ju inte det särskilt ovanligt men jag ser gärna en större varians i en serie.
Betyg 3.5 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar