En enda tår av Angèle Lieby

En påminnelse om livets bräcklighet.

Handling: Jag försöker titta av alla krafter, men jag ser inget. Inget utom det här djupa mörkret. Är ögonen slutna eller öppna? Jag vet inte. Vad var det som hände? Jag vet inte det heller.

Angèle Lieby kommer till sjukhuset med huvudet i ett skruvstäd så känns det i alla fall. Migränattacken är värre än något annat hon har varit med om. 

När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, är det med känslan av att inte kunna andas. Hon ser ingenting, hon kan inte röra sig, hon kan inte tala. 

Snart förstår hon att alla runt henne är övertygade om att hon är hjärndöd. Hon hör en läkare tala om för familjen att det är dags att stänga av respiratorn och planera för begravning. 

Och hon kan inte protestera. 

Men en dag när hennes dotter kommer in i rummet rinner en tår nerför Angéles kind, och plötsligt förstår alla att hon fortfarande lever.

Det här är en rätt hemsk bok. För just det här har hänt en riktig person. Angèle drabbas av en sjukdom som får henne att verka död för omgivningen. Det är verkligen en mardröm och trots att kroppen är helt förlamad hör hon hur de efter ett tag börjar prata om att stänga av respiratorn eftersom hon anses hjärndöd. Men en enda tår räddar henne från att dö där.

Det här är ändå en väldigt lättläst bok. Den är rätt tunn (158 sidor) och har ett väldigt enkelt språk. Och det blir nog mitt problem med boken. Jag hinner inte riktigt bli så berörd som jag önskar. Ett av bokens budskap är personer som jobbar med sjuka verkligen måste förstå hur utlämnade de sjuka är till dem. Hon får dels genomlida vissa saker som gör fruktansvärt ont eftersom hon inte kan visa smärta. Hon får också höra gliringar och att bli hårdhänt hanterad. Men hon blir också väldigt väl omhändertagen av många så hon är noga med att inte dra alla över en kam.

Dessutom har jag läst två andra böcker som påminner om den här. Dels en skönlitterär bok där det istället är en fallolycka ligger bakom förlamningen - Jag är här av Clélie Avit. Den andra är en bok som jag rekommenderar mycket mer och det är När jag var osynlig av Martin Pistorius. Den bygger också på en verklig händelse men är grundligare och berörde mig mycket mer.

Boken får en 3:a i betyg.