Handling: Medina Mason är 14 år och har nyligen flyttat med sin familj till halvön Palos Verdes i Kalifornien, en så kallad gated community där alla hus har vita fasader, där gatskyltarna är i snidat trä och där familjestrukturerna ser likadana ut som på femtiotalet. Hennes pappa är framgångsrik plastikkirurg med gott öga till unga sköterskor med snygga ben. Hennes mamma är en kroniskt olycklig hemmafru som bokstavligt äter sig allt längre in i sin depression. Medina är utstött i skolan och hårt ansatt av stans välklädda poppisbrudar. Hennes enda vänner är tvillingbrodern Jim - i många avseenden hennes motsats men med likadana gröna ögon som hon - och surfarna som håller till nere på stranden, och dit tar Medina sin tillflykt när det masonska familjelivet faller sönder mitt framför ögonen på henne.
Den här boken har legat länge och finns nu med i årets hyllvärmarutmaning. Plötsligt kände jag så pass mycket för den trots att jag redan läst två böcker och februari inte ens är slut.
Boken är väldigt lättläst. Ur vissa perspektiv är omgivningen i boken väldigt stereotyp med familjerna som bor i Los Angeles-området i Kalifornien. Ungdomarna knarkar och är vidriga mot de som inte passar in. Föräldrarna ska vi inte tala om.
Mitt i allt detta beskrivs ett familjeliv där mamman mår allt sämre och pappan flyr till olika kvinnor. Om boken varit allt för stereotyp hade jag inte blivit berörd. Men det blir jag. Trots att boken är rätt kort och rätt enkelt skriven så går det ändå in i hjärtat. Det blir så lätt att se varför tonåringar utsätter sig för saker de kanske inte skulle göra, om de bara mådde bra.
Surfningen blir flykten på många sätt. Men vad händer när surfningen kostar för mycket eller inte ens går att göra...?
Jag är glad att jag inte rensade ut sen här boken utan läste den.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar