Handling: Man kan helt klart säga att Nora Stuarts liv förändras den dagen hon blir påkörd av en saneringsbil. Ena stunden är hon en framgångsrik läkare på ett av Bostons bästa sjukhus och i nästa sekund vaknar hon själv upp på en brits bara för att höra hur hennes pojkvän stöter på den snygga sjuksköterskan.
Skadad på fler än ett sätt beger sig Nora tillbaka till Scupper Island den lilla ön vid Maines kust där hon växte upp men dit hon inte återvänt på femton år. Dags att möta allt det där hon försökt förtränga: en ytterst speciell mamma (som precis har börjat tjäna pengar på kram-terapi), en syster som sitter i fängelse och dessutom alla minnen från det där sista året på high school. Det finns flera människor som inte vill ha tillbaka Nora till Scupper Island, men även sådana som kommer förändra hennes liv till det bättre...
Den här boken får mig att lyssna rätt aktivt och ofta. Nora Stuart är helt klart en väldigt sympatisk person som är omöjlig att inte tycka om. Hon har haft en tuff uppväxt och ett komplicerat förhållande till sin mamma. Vi något tillfälle tycker jag att Nora som vuxen borde ha lite bättre koll på varför deras relation blev som den blev. Men känslan svajar under boken. För självklart är det inte så enkelt med att vara vare sig barn eller förälder när livet inte är särskilt enkelt. För inte heller jag förstår mamman alla gånger.
Jag stör mig en del på att det är mycket antydningar till det "stora hemska" som hänt Nora. Men det dröjer innan vi faktiskt får veta vad det är. Och ja, det var hemskt. Men sättet som det hänvisas till det innan vi får veta vad som hände gör mig irriterad. Jag känner mig exkluderad som läsare.
Det är några stunder som blir lite väl mer åt det pinsamma hållet (som en viss fågelscen) som hör till elementen jag ogillar hos en feelgood. Däremot gillar jag relationerna i boken och det som en gång var rätt svart/vitt nu får lite andra färger. När Nora kommer tillbaka och återser både plågoandar och de som ville henne väl får hon omvärdera dem och se vilka som faktiskt vuxit upp och vilka som fortfarande är kvar i det gamla.
Det finns en hel del allvar i boken också och det är dessa delar jag uppskattar mest. Sen finns det såklart en del revanschkänsla i boken när den fula ankungen kommer tillbaka som en vacker svan. Men jag kan vara rätt lättköpt där.
Boken får betyget en svag fyra av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar