Handling: En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster.
Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att prata och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår.
Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara? Bokcirkeln vid världens ände är en charmig och hoppfull historia om hur kärlek och vänskap kan läka gamla sår och hjälpa någon att börja om på nytt.
Uppläsare: Gunilla Leining
Den här är på många sätt en feelgood i min smak. Det finns både böcker och mat i boken, lite olika karaktärer och även en del sorgeämnen. Nästan mer än vanligt faktiskt.
Vi får följa lite olika personer. Själva orsaken till att vi hamnar i Ljusskär är Patricias jakt på sin syster Madeleine som försvann trettio år tidigare. Hon hade rest till Ljusskär för att jobba inom kyrkan och försvann sen plötsligt utan att lämna några spår. Medan Patricia gör nu gör ett sista försök att få reda på vad som hände så bor hon på Monas hotell där Monas dotter och dotterdotter är på besök. Mona börjar bli äldre och har svårt att få ihop ekonomin och orka med sitt hotell - som också är det som håller henne igång. Runt sig har hon några nära vänner.
Trots att det finns en hel del sorgeämnen i boken blir det inte så smärtsamt eftersom det är flera livsöden vi får ta del av och boken växlar rätt mycket mellan dem. Det blir inte så ingående och djupt och stunderna som är tyngre går snabbt över till något annat. Men det gör också att boken är lättläst och med rätt högt tempo.
Av karaktärerna i boken har jag personligen lite svårt för Patricia som har lite svårt att se saker ur andras perspektiv. Hon har sånt fokus på sin syster och även på en av sina söner att hon därför har svårt att vara lycklig. Jag förstår ju henne delvis men skulle nog ändå ha svårt för henne så länge hon är sådan. Bäst gillar jag Doris som är vilsen efter att hennes man dog. För mig känns det lite som att hon nästan är huvudpersonen.
Betygsmässigt velar jag mellan en stark trea eller en fyra och det blir en fyra som känns mest rätt.
Skall försöka hinna läsa den där boken snart.
SvaraRaderaDet tycker jag att du ska göra. Den är definitivt läsvärd.
Radera