Handling: Isabelle har alltid fått höra att det är hennes gröna ögon som gjort henne onormalt känslig. En skörhet hon ärvt av sin förtegna mor och som gjort att hon valt ett stillsamt liv. Men ensamheten tynger henne allt mer. När Isabelle en dag möter Margareta snubblar hon över en familjehemlighet, och börjar söka efter ett större sammanhang. Vad är det hennes mamma så förtvivlat försökt dölja? Och varför har hon ingen kontakt med sin släkt? Isabelle blir besatt av att få veta vem hon är och vad hon bär på.
Jag har sen tidigare läst två böcker av Anne Liljeroth som jag tyckte mycket om. Och när jag såg att den här kom ut förra året blev jag genast nyfiken och önskade mig den i julklapp av sambon.
Isabelle är verkligen en kvinna som känner sig otroligt ensam. Föräldrarna blir äldre och det finns inga andra släktingar. Däremot finns hennes gamla barndomskompis. Men hon har också fullt upp med sin familj. Att mamman dessutom döljer något för henne gör det inte lättare. Isabelle och hennes mamma har också de gröna ögonen som något gemensamt. Och något mer som hennes mamma absolut inte vill prata om. Istället lunkar livet sakta på. Hon bor ensam och jobbar inom sjukvården med palliativ vård.
Men så kommer en ny patient till hennes avdelning. En patient som också visar sig ha samma gröna ögon. Vem är hon? Finns det någon koppling mellan Isabelle och patienten? Isabelle måste börja öppna sig mer för världen och börja utforska den lite mer för att få lite svar och på sikt få kraft att börja leva.
Jag tycker verkligen om Isabelle och sträckläser mer eller mindre boken. Jag vill ju så gärna veta hur det ska gå. Boken är rätt långsamt berättad men ändå är jag fångad. Jag känner verkligen med henne men vill ibland också skaka om henne lite. Men det är rätt tydligt att hon själv börjar inse att hon vill något mer med sitt liv. Och att det då kräver en del av henne. Något som inte är enkelt alls.
Vänskapen med hennes kompis Camilla tycker jag beskrivs väldigt bra. En vänskap där den ena är mer framåt och vill prata av sig och där den andra mer är den tysta lyssnaren. Den som alltid finns där.
Jag tycker om böcker där det kan finnas vissa övernaturliga element vilket den här boken antyder att det finns. Men det lilla som finns är så vagt att även de som ogillar det kan läsa boken utan att störa sig.
Mitt betyg blir en 4:a.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar