Handling: Sommaren är här och på Café Havsbris skiner solen ikapp med gästerna.
Och för den rosahåriga servitrisen Willow Longville är det lilla
klippfiket lika mycket ett jobb som det är hennes hem. Men lönen är
liten, så för att få ihop livet (som även inkluderar en mamma med
Alzheimers) jobbar Willow extra som städerska.
När hon får
uppdraget att städa Briarwood, det gamla huset på kullen som stått tomt i
över tio år, vänds hennes liv upp och ner. Hon träffar Tom, en stilig
främling, som har en alldeles speciell koppling till huset. De blir
snart vänner, och inser även att de har mer gemensamt än vad de först
trodde. Men att bli förälskad är verkligen det sista Willow har tid med.
Det här är en väldigt klassisk feelgood och väldigt lätt att komma in i när jag redan läst de två första böckerna. Och även utan att ha läst dem skulle det vara lätt att komma in i den här. Men mest behållning av den här boken har man såklart om man läst de tidigare.
Willow gör sitt bästa att ta hand om sin mamma som lider av Alzheimers trots att hon inte är så gammal än. Runt Willow finns det många människor som gör vad de kan för att underlätta hennes vardag och samtidigt ta hand om mamman. Men Willow vet också att mamman är hennes ansvar. Plötsligt dyker en man upp som får henne att känna saker som hon tänkt inte längre gällde henne eftersom det inte finns tid för det. Och hon tvingas inse att hon faktiskt inte är det enda barnet och att hennes äldre syskon faktiskt har rätt att få veta om mammans tillstånd trots att de är dåliga på att höra av sig. Parallellt får vi även träffa karaktärerna som vi lärt känna i de tidigare böckerna och se lite hur livet har utvecklats för dem.
Det här är en rätt förutsägbar feelgood och behållningen är mest att få återse de tidigare karaktärerna och att få hänga lite på Café Havsbris. Själva kärlekshistorien här känns inte så speciell men det är skönt att se att Willows liv börjar lite lite mer drägligt än i de tidigare böckerna.
Betyg 3 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar