onsdag 20 april 2022

Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen

Det nionde boken om Avdelning Q!

Handling: När en kvinna begår självmord på sin 60-årsdag kommer ett olöst fall från 1988 upp i ljuset. Under tre årtionden har en lång rad människor fallit offer för en våldsam mördare med en sällsynt förmåga att dölja sina brott. Carl, Rose, Assad och Gordon på Avdelning Q - som redan är pressade på grund av coronapandemin - står inför ett av sina mest komplexa och svårlösta fall någonsin.

Äntligen kom den nionde boken ut i serien och vad som ser ut att bli den näst sista. Totalt väntas det bli tio böcker.

Jag var också väldigt nyfiken på hur gruppen skulle se ut och må efter förra boken. Den var ju väldigt omvälvande för Assad minst sagt. 

Boken utspelar sig under en knapp månad i slutet av 2020. Pandemin pågår och jag hinner tänka att jag nog får se det lite från Danmarks perspektiv i den här boken. Men förutom några enstaka ställen så känns det väldigt snarlikt som Sverige. Det är lite mer om munskydd och att fler saker stänger men annars är det kriminalfallen de jobbar med som är i fokus. 

Vi får vara med om en del mord i boken och i det här fallet är det bra att man får följa den mörka sidans perspektiv. För det känns som det behövs för att göra det lite mer begripligt kring varför. I gengäld vill jag hellre följa Avdelning Q som är de som jag längtat efter rätt länge. Fallet som sen blir till fallen i den här boken är något de verkligen får kämpa med att lösa. Tiden är verkligen emot dem och pandemin.

Jag tycker det är lite jobbigt med problemen som finns runt dem trots att det även finns en hel del glädjeämnen också. Men det är så mycket som är skört och osäkert. Och jag hoppas innerligt att Jussi Adler-Olsen inte är för hård i nästa bok som också ska vara den sista. 

Betyg 4 av 5!

2 kommentarer:

  1. Jag har nog rent generellt tyckt mindre om de böcker där inte själva Avdelning Q är i fokus. Det är ju dem jag gillar. Den här delen ska jag önska mig när jag fyller år 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är samma här. Men nu är jag verkligen nyfiken på slutet och även lite orolig för hur det ska gå för dem vilket gör det extra spännande. Det känns inte alls säkert att det blir ett fint feelgood-slut där allt ordnar sig.

      Radera