Sista sommaren av Eleonore Holmgren

En sträckläsarbok!

Handling: Adam är utkastad hemifrån och på flykt från en knarklangare när han desperat bryter sig in i ett hus i Stockholms skärgård. Där överraskas han av 86-åriga Britta, en vresig och bestämd dam som mot sina barns vilja har rymt till sitt älskade sommarställe.

Britta låter Adam stanna eftersom hon inser att hon behöver hjälp. Han får betala för mat och uppehälle genom att jobba hårt och följa hennes minsta nyck. Till en början gnisslar det ordentligt mellan dem, men långsamt börjar en vänskap växa fram som kommer att förändra dem båda. Det blir en magisk sommar - en av de bästa i Brittas liv.

Jag har länge tänkt läsa eller lyssna på den här och när mamma sa att hon precis lyssnat på den och tyckte om den så kom jag till skott. 

När jag läser om författaren så ser jag att det här är hennes debut och det är verkligen ingen dålig debut! Jag kan så tydlig se karaktärerna framför mig och även höra dem inom mig.

Boken handlar främst om Adam som efter en delvis trasslig uppväxt anslutit sig till personer som inte håller sig på de lagliga sidan. En knarkaffär går fel och Adam hamnar i skuld till en person som man verkligen inte vill stå i skuld till. Han flyr stan och söker hjälp hos en gammal kompis som däremot inte är så sugen på att stötta Adam. Så i sin desperation tar han sig in i ett hus i närheten. 

Britta är en 86-åring kvinna som är gammal och trött och som bara sitter och längtar till sitt hus på Lindö. I lägenheten i stan existerar hon bara, hon lever inte. Med sin väninna som bundsförvant så lyckas hon ta sig till sitt hus utan att dottern förstår att det sker. Men visst är hon orolig för hur hon ska klara det. Och så hittar hon Adam i sitt hus. 

Jag tycker verkligen om att läsa om dem och hur tydligt jag ser dem framför mig. Även hennes väninna Iris som verkligen finns där för henne och som är hennes motvikt. Utvecklingen som sker i Adam är också intressant att följa och det är verkligen ingen spikrak väg. Ibland när jag läser om Britta och Iris tänker jag på min farmor och hennes bästa vän. Jag minns inte så mycket av vännen men min farmor gick oftast sina egna vägar och var väldigt självständig innan demensen kom. 

Boken är lite förutsägbar men vad gör det? Den får mig att skratta och ibland nästan gråta. Och den får mig att längta till sommaren och ett stort hus i skärgården. 

Betyg 4 av 5 i klassen feelgood.