Ellen Key & Selma Lagerlöf - Breven av Louise Lindblom

En fin inblick i dåtiden!

Handling: Ellen Key och Selma Lagerlöf brevväxlade under tre decennier, 1894-1926. De båda litterära giganterna hade en sällsynt vänskap där deras engagemang i kvinnofrågan och fredsarbetet var starka gemensamma nämnare.
Breven de skickade varandra återges här för första gången i sin helhet. Även korrespondensen mellan deras gemensamma vän Sophie Elkan och Ellen Key ges plats i boken.
De sände sina böcker till varandra, bad om utlåtanden och kom med råd. De skrev om de personer och den samtid de delade och diskuterade allt från politik och problem med filmbolag till fredsfrågan och Tysklands roll i det första världskriget.
Selma Lagerlöf var lärare och världsberömd författare, bosatt i sitt värmländska Mårbacka. Ellen Key var lärare, europeisk intellektuell och författare som efterlämnade en stiftelse för arbetande kvinnor på sin herrgård Strand. Båda satt i styrelsen i Samfundet De Nio.
I breven kommer nya rön om deras relation fram, historien skrivs om. Bilden fördjupas och berättelsen ger på ett lättsamt sätt kunskap om människorna bakom namnen, om en tid då samhället höll på att utvecklas till den demokrati vi känner idag.

När jag fick syn på den här boken bland mars nyheter så lockades jag direkt av den. Jag känner såklart till Selma Lagerlöf och Ellen Key men skulle inte kunna säga så mycket om dem förutom att jag känner till betydligt fler böcker som Selma Lagerlöf gett ut, nobelpriset och deras boenden Mårbacka och Strand. Ellen Key känner jag till tack vare att jag med ett tidigare jobb besökte hennes herrgård Strand på 90-talet där vi fick en rundvisning. 

Man skulle kunna säga att boken har flera delar. En där vi får utdrag ur breven och där Louise Lindblom givit en del förklaringar det det som hände runt om. I nästa del får vi breven i helhet med lite korta förtydliganden. Mot slutet kommer breven mellan Ellen Key och Sophie Elkan samt en kort biografi/summering av Ellen Keys och Selma Lagerlöfs liv.

När jag kom till breven blev jag väldigt road över hur olika de uttryckte sig. Efter några brev hade jag lätt kunna säga vem av dem som skrivit vilket brev. Det gör också att jag får en känsla för deras olika personligheter och även lite hur deras relation till varandra var.

Det är intressant att få en liten inblick i kvinnokampen som pågick då där kvinnorna inte ens hade rösträtt. Här är det också väldigt lätt att tycka saker med facit i hand. Medan där och då var det verkligen inte lätt att se hur kvinnorna skulle få det lättare med tanke på hur ansvaret för hem och barn automatiskt föll på dem om de nu valde att gifta sig. Och under många år hade Selma & Ellen olika idéer på hur kvinnorna skulle kunna frigöra sig.

Så genom breven får vi en liten dos kvinnohistoria och även en liten inblick i deras liv där och då och även hur de försökte stötta andra kvinnor när de själva hade lite mer pengar. Jag får både en känsla för hur de stöttar varandra mot vissa krafter men också där de inte är ense alla gånger.

Det jag däremot hade önskat av boken var en liten annan disposition. Jag hade föredragit att det som jag beskrev som del ett och två blivit bara en del och alltså inte haft utdrag ur breven först. Jag förstår att det såklart finns ett syfte med det men jag ville ha mer än de korta utdragen i första delen och saknade breven. Och när jag sen läste breven saknade jag den längre texten om vad som hände runt dem där och då.

Jag är glad att jag fick ta del av dessa viktiga kvinnors brevväxling och breven gav dem personligheter som gör att jag lättare ser dem som två rätt olika kvinnor trots att de hade många likheter (skrivandet, kvinnokampen osv). Och jag undrar också vad vi kommer att lämna efter oss till eftervärlden när sättet att kommunicera ändrats nästan helt. 

Betyg 4- av 5.