Handling: Eileen är trött på att vara 79 år. Leena är trött på sitt liv som trettioåring. Kanske är det dags för dem att byta plats.
Överpresterande Leena Cotton blir beordrad att ta två månader tjänstledigt efter att ha brutit samman under en stor presentation på jobbet. Sorgen hon bär på hinner i kapp henne, och hon flyr hem till mormor Eileen i Yorkshire för att vila upp sig. Eileen ska snart fylla åttio och har just blivit lämnad av sin man. Hon längtar efter en ny chans till kärlek, men den pyttelilla byn erbjuder inte många passande herrar.
Leena föreslår en lösning: de byter liv under två månader. Eileen kan bo i London och leta efter kärleken. Under tiden kan Leena ta hand om Eileens förpliktelser i lantliga Yorkshire. Men de blir snart varse att det inte är så enkelt som de trott att vara på besök i varandras liv ...
Leena inser att ett långdistansförhållande inte är så romantiskt som hon trodde, och sedan är det Jackson, den där irriterande perfekta läraren med de blå ögonen, som hela tiden dyker upp och försöker överglänsa henne när hon ska imponera på byborna i majfestivalkommittén.
Eileen är omåttligt populär bland såväl sina nya grannar som Londons äldre singelmän. Men kanske fanns hennes själsfrände närmare hem än hon trodde?
Det här är en feelgood med både värme och allvar. Och så klart rätt förutsägbar. Men det är allt runt om som gör att jag verkligen tycker om den här boken.
Vi får turas om att följa Leena och hennes mormor Eileen. Ingen av dem är särskilt lycklig. Dels finns det en stor sorg i bakgrunden och för Eileen finns dessutom livsförändringen av att ha blivit lämnad av sin man. Efter Leenas fått ett sammanbrott på jobbet i samband med en presentation och att hon sen tvingas ta ledigt en längre tid så kommer hon på idén om att byta plats med sin mormor. För hur ska mormodern hitta en ny karl i den lilla byn där hon bor med ett väldigt begränsat utbud av ensamma karlar?
Jag tyckte faktiskt mer om att följa Eileen och hennes nya liv i London. Med ålderns rätt och visdom kör hon på och hon är inte rädd för att prata med folk. Det känns så äkta och inte hymlande. Att följa Leena blir lite mer som en klassisk feelgood där den unga kvinnan byter miljö och med mer givna kärleksbekymmer. Men där njuter jag av när hon interagerar med sin mormors gamla vänner visserligen. Eller med sin mamma.
Så delarna där minst en person är lite äldre gör att boken får en fyra i betyg av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar