Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Andra (och sista?) boken i dagboksserien!

Handling: Efter ett år av 50-årsfirande blandat med vallningar, mormorsångest och viss romantik har vardagen nu återgått till det normala.

Men att vara femtio plus verkar vara precis lika komplicerat som att vara fyrtionio! Speciellt när man tampas med en sambo som är fullkomligt förtjust i den där nya, snygga och unga arbetskamraten. Lägg också till en sjuk mamma, en knepig syster, akvarellkurser, misslyckade skönhetsbehandlingar och åldersnoja så är receptet komplett!

Tur att allt får plats i den där dagboken...

Uppläsare: Klara Zimmergren

I april lyssnade jag på den första boken i serien. Det är lite kul eftersom vi är så pass jämngamla men sen skiljer sig våra liv väldigt mycket åt. Och än en gång tog jag och lyssnade på boken eftersom jag tyckte Klara Zimmergren passade bra här med sin dialekt.

Ett nytt år har börjat och en bröllop ska planeras. Men sambons nya käcka söta kollega gör att tillvaron inte känns så trygg plötsligt. Samtidigt blir hennes mamma sjuk och hon och systern tvingas samarbeta trots sina svårigheter. Och däremellan blir det umgänge med kompisar och festande, en kurs igen och sen att vara mormor vilket inte alls är så illa längre. 

Den här boken passade mig mycket bättre än den första eftersom den här var mer allvarlig och en viss kollega fanns inte heller med (typ). Jag tycker om hur relationen mellan henne och sambon framställs. Den känns varm på många sätt samtidigt som ingen av dem är perfekt. Det är också roande med hur vissa parmiddagar kan bli där en i paret är okänd för dem. Jag tyckte även om att lyssna på hur relationen mellan henne, mamman och systern blev. Även om det inte riktigt blev som bilden jag hade målat upp.

Det är en fartfylld bok full av händelser och känslor och jag är glad att jag fortsatte med även den här boken (jag kände mig också rätt trygg här tack vare Bokföring enligt Monika). 

Betyg 4 av 5.