Handling: "Minst tolv år hade gått sedan man slutade kalla mig Lilla smycket och
jag befann mig på metrostationen Châtelet vid rusningstid. Jag följde
folkströmmen på rullbandet i den ändlösa gången. En kvinna var klädd i
gul kappa."
Artonåriga Thérèse tycker sig i kvinnan känna igen
sin mor som påstås ha dött i Marocko tio år tidigare. Hon beslutar sig
för att följa efter henne. Det blir en störtdykning ned i ett smärtsamt
förflutet, i minnen som hon dittills har förträngt.
I och med Kaffeochkulturs världsutmaning så passade jag på att läsa något av Patrick Modiano som jag inte gjort tidigare. Men med facit i hand borde jag kanske ha läst något längre av honom.
Lilla smycket är en kort bok på 128 sidor. Den är vacker och poetisk och vi får verkligen röra oss på vissa av Paris olika gator. Vi får också möta lite typer av personer som Lilla smycket träffar på i jakten på sin mamma och sina minnen.
Det här är en suggestiv bok där det handlar mer om miljö och känslor än tydlighet. Vi får följa Lilla smycket när hon tror att hon sett sin mamma som ska vara död. Hon följer efter kvinnan och försöker ta reda på mer om henne. Frågan är om det är hon. Vi får genom lite återblickar en känsla för hur hennes uppväxt har varit. Men det är mer vaga antydningar än tydliga fakta.
Jag tror tyvärr inte att det här är en bok som kommer hänga kvar i mig särskilt länge. Jag tyckte om att läsa den men den blev för vag och otydlig för att den verkligen skulle fastna något längre tag. Samtidigt tyckte jag om språket och känslorna den väckte. Men den gjorde mig också lite frustrerad eftersom jag ville veta så mycket mer.
Betyg 3 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar