Sista paret ut av Arne Dahl

Den sista boken om Opcop-gruppen?

Handling: Stämningen i Europa hårdnar. Maffian är starkare än någonsin, narkotikamarknaden mer avancerad och metoderna våldsammare - något som Paul Hjelm och hans kollegor brutalt har fått erfara. Men nu utmanas maffian på allvar, från oväntat håll. Någon är mäktigare, starkare. Någon som i lagens ständigt växande gråzoner kan nästla sig in på Wall Street och samtidigt ta över den växande marknaden för designerdroger. Samtidigt utsätts det lilla svenska bioteknikföretaget Bionovia AB för avancerat cyperspionage. Spåren leder hela vägen till Kina och till en omfattande nätavlyssning - men hur kommer det sig att de utsatta företagen alla arbetar med genetisk forskning? I en hårdnande värld, där maktens spelregler ständigt snävas in, finns det kanske bara en sak kvar att manipulera: människans eget dna.

Opcop-gruppen har samarbetat ett tag nu. Några medlemmar har ryckts ifrån dem, andra är ärrade för livet. I Stockholm håller Kerstin Holm och Sara Svenhagen fortfarande ställningarna: i Haag märks Paul Hjelm och Jorge Chavez. Övriga medlemmar rör sig runt världen: Kina, New York, Belgien. Och nog har de uträttat mycket, liv har räddats och ligor sprängts. Samtidigt är det några människor, organisationer, som ständigt gäckat Opcop och hela tiden legat steget före. Kommer de att visa sig igen?

Opcop-gruppen samlar sina styrkor. Det blir en kraftmätning för den stukade gruppen, och kampen mot brottslighet blir personlig - inte minst för Paul Hjelm själv.

Jag har efter att ha läst många av Arne Dahls böcker köpt konceptet att i princip allt går in i varandra. Och så länge jag inte hakar upp mig på det så är böckerna riktigt bra. De är rappa och tar upp aktuell världspolitik och brottslighet. Och genom att överge A-gruppen och istället satsa på Europol-enheten Opcop så kunde Arne Dahl vidga vyerna ännu mer än tidigare.

Det jag tidigare haft problem med bland Opcop-böckerna var att jag inte känner att karaktärerna särskilt sig så mycket. De är mest namn och i bästa fall nationalitet för mig. Men efter att ha lyssnat på hela serien gick det bra i den här sista boken. De var nu tillräckligt bekanta för att jag inte skulle störa mig.

I den här boken knyts mycket ihop och det blir ett avslut som fått ta sin tid och lämnar inte några större frågetecken efter sig mer än en stilla undran över om vad som blir nästa projekt. Kan det komma en fortsättning trots allt eller är Arne Dahl klar nu med sitt gamla och nya gäng?

En mycket oväntad gåva från Adlibris

När vi kom hem sent i fredags hade jag fått en avi med anvisning om ett paket från Adlibris som skulle hämtas ut. Jag blev mycket fundersam eftersom jag inte beställt något sen i maj och då fått allt jag skulle få.

Jag hämtade ut paketet och hittade där en Letto som var förskottsbetald och med ett annat kundnummer än mitt. Jag sökte i mailen men hittade inget om en Letto där.

Idag så ringde jag Adlibris och då visade det sig att de skänkt ett antal Lettos till utvalda "bästa kunder". Efter att ha granskat mailen igen upptäckte jag att jag faktiskt fått ett mail om detta. Men eftersom man så ofta får skräpmail där man vunnit både det ena och det andra - om man göra massa saker som står i det finstilta - så öppnade jag inte ens mailet.

Men nu fick jag i alla fall en Letto helt utan motkrav och med två böcker och tre noveller i. Tyvärr har jag redan läst böckerna. Annars har jag redan en e-bokläsare (Cybook Opus från 2011) men som jag inte är så nöjd med. Nu får jag testa Letton istället och se om det blir en förbättring.

Tack så mycket Adlibris!

Sommarläsning

Semestern närmar sig och jag har lånat fem böcker på biblioteket. Sankmark fick jag bara låna under 14 dagar så jag fick pausa boken jag höll på med. Resten får jag ha under hela sommaren. Dessutom står jag på kö för boken Kvinnan på övervåningen.



Jag använder också Storytel och där finns det många intressanta deckare i min önskelista (se nedan). Jag lyssnar mest på deckare eftersom jag är rädd att jag skulle tappa koncentrationen annars. För stunden lyssnar jag på Arne Dahls sista bok om Opcop-gruppen. Det här innebär tyvärr att alla mina hyllvärmare blir lidande men det är sånt man får ta.

I maktens skugga av Viveca Sten

Klassisk skön sommardeckare!

Handling: Det har gått nästan tjugo år sedan Thomas Andreasson började som polis och han känner sig alltmer ansatt av tvivel - orkar han fortsätta i polisyrket? Hans bästa vän Nora Linde, som nu arbetar på Ekobrottsmyndigheten, har semester på Sandhamn tillsammans med sambon Jonas och deras fyraåriga dotter Julia. Men sommaridyllen störs av den nya sommargästen Carsten Jonsson, en riskkapitalist som gett sig in i vidlyftiga affärer i Ryssland. Jonsson har köpt den långa fina stranden på öns södra sida och det lyxiga hus som han låtit uppföra retar gallfeber på öborna.

Märkliga olyckor har inträffat under byggets gång. Är det rena tillfälligheter eller handlar det om sabotage? När Carsten Jonsson bjuder in till invigningsfest slutar det med en katastrof. Har händelserna att göra med husbygget eller finns det någon annan orsak? Vem kan man lita på när man har gjort sig till ovän med alla?

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Viveca Stens böcker utspelar sig ofta på sommaren och ger därför en viss sommarkänsla. De är lättlyssnade med Katarina Ewerlöf som uppläsare och jag prioriterade ofta min ljudbok framför min "vanliga" ju längre in i boken jag kom.

Viveca Stens styrka är fortfarande relationen mellan människorna mer än själva deckargåtan. Fast här kom Thomas och Noras relationer lite i skymundan eftersom det inte var samma problem i duons respektive familjer som tidigare. Båda lever i trygga relationer och här har det dessutom gått flera år sen förra boken. Istället finns fokus på relationerna i Carsten Jonssons familj. Det fanns stunder då jag störde mig på Thomas tröghet kring utredningen även om det fanns en förklaring där. Men det kanske egentligen speglar verkligheten. Man är lite bortskämd med alla superpoliser och detektiver så i slutändan stör man sig på fel saker.

En röd tråd som annars märktes av i boken var om att jobba privat och tjäna mer pengar kontra att jobba för staten eller liknande och mer fylla en viktig funktion för samhället.

Sammanfattningsvis så är det här en lättläst deckare med lite av varje i sig.

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen

Otroligt spännande!

Handling: Hon lämnade dörren på glänt och steg - fortfarande med en obestämd känsla av obehag och en påtaglig känsla av övergivenhet - över kanten och satte fötterna i det varma vattnet. Hon satte sig på huk, grep tag om kanterna och gled sedan försiktigt ner i badkaret för att låta huden vänja sig vid den höga temperaturen. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen en stund medan smärtan vek undan.

När hon slog upp dem igen var det för att det klickade i låset.

Mellan henne och den stängda dörren stod plötsligt en äldre version av henne själv. Den svartklädda kvinnan med det långa grå håret tog ett steg i hennes riktning. Nu började tankarna klarna.

Hon skulle dö.

Ingen i kriminalkommissarie Conny Sjöbergs team har en aning om vad som väntar dem. Petra Westman njuter av islossning på fler än ett plan och ser en ny vår i annalkande. Jamal Hamad ligger i sjuksängen och hoppas och tror att mardrömmen äntligen är över. Det är den inte - den har knappt hunnit börja. Och några mördade katter är bara början på en spiral av oförutsedda händelser med ond bråd död som minsta gemensamma nämnare. Blod. Och vatten.

Uppläsare: Stefan Sauk

Hur summerar man en actionläsning eller snarare lyssning. Där boken hela tiden är väldigt spännande och man bara kör på? Och vad jag än tycker om boken så är den väldigt spännande och svår att släppa.

Det är alltid trevligt att återse Carin Gerhardsens poliser. Det är en hel del brott men också en hel del kring deras familjer på en för mig lagom nivå. Det jag inte är lika road av är när huvudpersonerna allt för ofta blir personligt indragna. Det blir lite för mycket för mig. I den här boken fanns det även något som ofta finns i Arne Dahls böcker och som jag heller inte är lika nöjd med. Det blir lite för otrovärdigt till slut. Jag försöker att inte skriva allt för detaljerat eftersom jag inte vill ge spoilers.

Men som helhet tycker jag ändå om boken och ännu mer om serien och jag kommer att läsa nästa bok.

Stefan Sauk är en bra och trygg uppläsare som jag gärna lyssnar på igen.

Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper

Bra men inte hans bästa!

Handling: När Silver får en stroke förutsätter alla att han ska opereras. Men Silver vill inte. Samtidigt som hans dotter blir gravid och exfrun ställer in sitt bröllop, börjar Silvers hjärna förändras. Ur hans mun kommer allt som han aldrig tänkt säga högt.

Min favorit av Jonathan Troppers böcker är Boken om Joe och Konsten att tala med en änkling kommer strax efter.

Jag upplevde det som att en grupp föredrog Sju jävligt långa dagar medan en annan grupp föredrog Konsten att tala med en änkling. Sen kom Boken om Joe som de flesta föll för. Fördelarna med en kollaps har fått mer ljumma omdömen så jag var beredd på att den här inte skulle vara lika bra. Och jag håller med, den här fångade mig inte som mina två favoriter.

Kanske är det så att jag inte riktigt fångas av Silver och förstår hans oförmåga att ordna upp sitt liv även om jag får många bra förklaringar.

Trots det är boken trevlig, humoristisk och lättläst och passar bra om man vill ha något lättsmällt och med ett lite mer manligt perspektiv i kategorin Feel good.

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

En lite annorlunda bok om en annorlunda tjej...

Handling: Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Det kan inte vara lätt att komma med en uppföljare till En man som heter Ove. Den har blivit så oerhört uppskattat av många - inklusive mig själv. Men den här känns bra. Den är något helt annat men ändå med samma underliggande humor.

Jag har själv en sjuåring hemma men jag måste erkänna att det nog inte finns en enda likhet mellan min son och Elsa än åldern. Men Elsa är annorlunda precis som hennes mormor.

Nu när jag läst hela boken uppskattar jag historierna om alla personer som Elsa får söka upp och hur hon sakta får veta hur allt hänger ihop. Det är en samling av udda människor som alla har en historia som orsakar deras nuvarande och ofta lite osociala beteende. Där finns det en likhet med En man som heter Ove. Precis som med Ove får man här veta varför alla beter sig som de faktiskt gör. Varför alla har dessa ibland rätt irriterande egenheter. Det är också en nyttig påminnelse om att man inte ska döma personer för snabbt.

Det som jag uppskattade minst med boken var sagorna kring kungariket Miamas - även om det fanns ett syfte med dem. Om jag någon gång ska läsa om boken kommer jag läsa dessa bitar mycket noggrannare och kanske se mer saker i dem än vad jag lyckades med här.

Den här kanske inte kommer på min tio-i-topplista men den hamnar definitivt på den övre halva av mina lästa böcker.

Smärtans hus av Jo Nesbø

Fjärde boken om Harry Hole.

Handling: I en banklokal i Oslo har chefen fått 25 sekunder på sig att tömma bankvalvet. Han misslyckas och rånaren skjuter en kvinnlig anställd. Trots att allt finns på video står Oslopolisen handfallen inför det brutala mordet. Samtidigt vaknar Harry Hole upp i sin lägenhet efter en blackout. När han beger sig till brottsplatsen inser Harry att han är på väg till exflickvännens lägenhet. Nu är hon död, och Harrys ärkefiende Tom Waaler är inte sen att utnyttja det faktum att Harry var den som sist såg den unga kvinnan i livet.

Oslo skakas av fler bankrån och Harrys desperata jakt på sanningen för honom till en by i Brasilien och tillbaka till sitt eget mörka förflutna.

Jag kan bara hålla med om att böckerna om Harry Hole faktiskt är bra (om man bortser från de två första som fick mig att lägga ner serien under flera år). Fördelen jag har nu är att jag kan beta av ett gäng utan att behöva vänta på att en ny ska skrivas. Det kallas vardagslyx :-).

I den här boken får Harry en ny kollega att jobba med - Beata Lönn när han lånas ut till en annan rotel. Hon är en trevlig bekantskap som lyfter boken. Sen innehåller boken så oerhört mycket och på något sätt hänger det mesta ihop på något udda sätt. Inte på samma uppenbara sätt som fallen i Arne Dahlböckerna utan på ett vagare sätt. Det är bankrån, en före detta flickväns död och fånge som sitter av sitt straff. Samtidigt finns Tom Waaler i bakgrunden redo att ställa till med saker.

Det är spännande och omväxlande men kanske lite väl invecklat ibland. Sen skulle jag nog inte klara av att vara ihop med Harry med tanke på farorna kring honom ibland.

Nu får jag se hur lång tid det tar innan jag lyssnar på nästa bok. Det kommer ut många bra svenska deckare nu till sommaren som kommer få företräde.

Anarki och gamla hundar av Colin Cotterill

Fjärde boken om Dr Siri Paiboun i Laos.

Handling: En blind, pensionerad tandläkare har blivit överkörd av en timmerbil mittemot posten i Vientiane och hans kropp har vederbörligen överlämnats till bårhuset av dr Siri Paiboun, Laos enda coroner och sjuttiotre år gammal. 

Dr Siri hittar ett blankt papper i likets ficka och upptäcker snabbt att det är ett kodat brev skrivet i osynligt bläck. Tandläkarens änka förklarar att de gåtfulla bokstäverna och siffrorna beskriver olika schackdrag, men schacksymbolerna liknar ingenting dr Siri stött på tidigare. Med hjälp av gamla vänner och tant Bpoo, transvestit och tillika spåkvinna, löser dr Siri mysteriet med brevet men dras också in i en komplott för att störta regeringen i Laos.

Den här boken blev lite trög att läsa. Antingen för att jag var trött efter att ha vandrat runt i Paris hela dagen eller för att den innehöll lite för mycket politik och konspirationer. De personliga bitarna är de bästa och i den här boken var det lite mindre av det.

För stunden finns ingen mer bok översatt till svenska så frågan är om jag kommer beställa nästa på engelska eller vänta och hoppas på att nästa blir översatt? Jag misstänker att det får bli på engelska. Det innebär ju att jag ändå uppskattar den här serien. Samtidigt som man får en lättläst deckare få man en insikt i Laos moderna historia (sjuttiotalet). Jag vill ju också veta vad som kommer hända med huvudpersonerna. Även om det var mycket politik här så hände det en hel del på det personliga planet för flera av dem.

Så vill man ha en lättläst deckare med lite mer allvar än Damernas detektivbyrå men ändå med en skämtsam ton, en lätt dos övernaturlighet och annorlunda miljö så rekommenderar jag den här serien.

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt

En mycket tänkvärd bok...

Handling: Livet blev nog inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jocelyne, även kallad Jo, drömde om att bli modeskapare i Paris, men driver en sybehörsaffär i Arras. Hon väntade på drömprinsen, men det var Jocelyn, även kallad Jo, som dök upp. De har två utflugna barn och lever ett stillsamt liv tillsammans. För nöjes skull skriver hon en blogg om sömnad, spets och pärlor. En dag övertalas hon av sina väninnor att spela på lotto och vinner 18 547 301 euro! Den dagen vinner hon stort. Eller gör hon det?


Vad passar bättre att läsa när man är på väg till Paris än en bok från Sekwa? Tyvärr var den väldigt tunn så jag hann faktiskt läsa ut den på flyget på väg till Paris. Men eftersom jag hade två böcker till med mig gjorde det inget.

Jag tyckte om den här! Dels väcker den upp en del funderingar på människors olika beteenden kring stora pengasummor. Varför måste det handla om dessa fantasisummor? Räcker det inte med några miljoner som mest egentligen? Men det är en annan story.

I mitt tycke är Jocelyn en mycket sympatisk kvinna som gör sitt bästa och är oftast rätt nöjd med det. Men som med alla människor finns det vissa val man gjort som man funderar över och om man borde ha gjort någon annorlunda (ja, jag generaliserar). Eller så känner jag igen mig i henne. I alla fall på vissa sätt. Det är svårt att skriva om handlingen och det är lätt att avslöja för mycket.

Trots att boken är så kort (knappt 200 sidor i pocketversionen) så rymmer den glädje, smärta, vänskap, sorg, kärlek, tomhet och mycket mer. Det är imponerande mycket. Nu var jag kanske inte överlyriskt över den (även om man nästan kan tro det) men den är definitivt bättre än många andra böcker jag läst och mer minnesvärd.