Tätt intill dagarna: berättelsen om min mor av Mustafa Can

I november 2006 var jag och sambon på Örebros bokmässa i Örebro slott. Där var även Mustafa Can och berättade om sin nya bok. Just då var jag inte så sugen på att läsa den men i julas fick jag den i julklapp av min svägerska och den var verkligen läsvärd!

Handling: När Mustafa Can sagt de avslutande orden, Mor jag älskar dig, i sitt Sommarprogram 2003, brakade Sveriges Radios växel samman. Aldrig i programmets historia har så många lyssnare ringt och tackat för ett fantastiskt program.

Knappt två år senare är Güllü Can död.

Hon föddes i Kurdistan någon gång i slutet på 1930-talet, födde sju barn som dog och åtta som överlevde. Utvandrade till Sverige på 1970-talet, död på Skövde lasarett i januari 2005.

Vem var hon?

I sökandet efter sin mor når Mustafa Can fram till en värld av uppdämda och gömda känslor, av uppoffring och ensamhet, skam och förlåtelse, hem och hemlöshet. Men också till identitet, villkorslös kärlek och människans förmåga att resa sig ur nederlaget.

Mustafa Cans texter är en fröjd att läsa. Jag njuter under hela boken och ler ibland åt den direktöversatta kurdiskan. Jag får dels veta en del om hur det var att växa upp i en fattig by i Kurdistan (vilket inte är helt obekant eftersom jag under två år jobbade som elevassistent till en kurd). Jag får också en inblick i alla problem som uppstår när man förflyttar hela sin familj till en annan del av världen. Jag förundras över hur olika våra kulturer splittringen för barnen som ska försöka hantera båda världarna.

Boken blir aldrig tråkig utan jag läste ivrigt på och hela tiden så väcker den tankar och funderingar hos mig om min relation till min familj, hur jag ser på invandrare i olika situationer. Hur jag verkligen önskar att Güllü Can hade haft några kurdiska väninnor kring sig i Sverige för att i nästa stund känna att det är ju det man tycker är så tråkigt som svensk när äldre invandrade kvinnor inte lär sig svenska och bara umgås med sina egna. För att ni nästa sekund känna skam och medlidande med kvinnan som inte ens kunde läsa eller skriva på sitt eget språk och kämpade länge för att ens kunna skriva sin namnteckning. Hon hade inget att bygga svenskan på men samtidigt led hon mycket av sin isolering.

Boken väcker otroligt många tankar och funderingar och är verkligen läsvärd!