Lewismannen av Peter May

Fortsättningen på Svarthuset!

Handling: Ett oidentifierat lik har hittats i en torvmosse på Isle of Lewis. Den enda ledtråden till kroppens identitet är en DNA-matchning med en av traktens lantbrukare. Men denne öbo, Tormod Macdonald nu en gammal man med demens har alltid påstått sig vara enda barnet
Tormod är också far till Marsaili Macdonald, den före detta Edinburgh-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Så när Tormods familj kontaktar Fin och ber om hjälp känner han sig inte ha något val: han måste lösa mysteriet.

Jag tyckte mycket om Svarthuset och kunde inte vänta länge med att ta mig an Lewismannen efter att den väl kommit på svenska. Precis som Svarthuset så är den här inte en klassisk deckare. Handlingen cirkulerar kring ett troligt brott som begåtts men det är ingen vanlig utredning av ett antal poliser och kriminaltekniker. Istället är det Fin Macleod som stöttar den lokala polismannen eftersom han vet att Fin kommer att hantera Tormod på ett mycket mer humant sätt än den polis som är på ingång från fastlandet.

Jag blir fascinerad av miljön och den gör en stor del av boken för mig. Jag kan definitivt tänka mig att åka till de Yttre Hebriderna just med tanke på hur Peter May beskriver miljön där. Parallellt med bloggandet sitter jag faktiskt med Googles street view och tar mig runt i det karga landskapet med alla får.

För det mesta tycker jag att Fin Macleod är en mycket sympatisk man men jag måste erkänna att jag inte helt förstår mig på hur han fungerar. Men med tanke på hans bagage är det kanske inte helt konstigt att han inte tar sig an sina nära på ön mer än han gör. Och jag är oerhört nyfiken på den tredje och sista delen i serien.

Uppläsare är Mats Eklund.