Handling: Lena Nyman är en av de största skådespelarna och artisterna den svenska teater- och filmscenen ägt. Jag vill ju vara fri är den första fullständiga levnadsteckningen över henne.
Hon nådde till och med internationell ryktbarhet i Nyfiken-filmerna, som exporterade den svenska synden i slutet av 60-talet. "Ägt" är förresten fel ord när det gäller Lena Nyman: hon gick alltid sin egen väg och följde sitt huvud och sin känsla för karaktärernas särart. Få har gjort så många olika roller som Lena, men hon förblev sin egen, för hon ville ju vara fri, fri att göra det hon trodde på, utan påtvingade gester och masker.
När Lena Nyman gick bort i februari 2011, 66 år gammal, kändes med ens att hon fattades oss. Tack vare ett unikt och rikt källmaterial i form av efterlämnade brev, dagböcker, bilder och memoarutkast tecknar kulturjournalisten Annika Persson ett levande och personligt porträtt av denna sammansatta scenkonstnär och människa, i den första biografin över Lena Nymans liv och verk.
Under cirka 300 sidor får vi Lena Nymans historia. Den börjar när hon är ung och slutar med hennes begravning. Boken handlar huvudsakligen om hennes karriär men även om perioder i hennes privatliv.
I början när Lena Nyman beskrivs så känns om lite som vem som helst. En tonåring som kanske inte helt gillar extrajobben hon får och går sina egna vägar lite då och då. Hon får också lite mindre skådespelaruppdrag. När hon går på en provinspelning som artonåring upptäcker Vilgot Sjöman henne och hon får en roll i hans nya film 491.
Många såg något väldigt speciellt i Lena Nyman och hon spelade också väldigt många olika roller. Hon jobbade under många år på Dramaten och hon gjorde komedier med Hasse och Tage. Så hennes bredd var anmärkningsvärd. Tyvärr började hon tidigt missbruka tabletter och alkohol och jag funderar flera gånger om det är missbruket som gör henne till den hon är. Eller om hon klarar sig så pass länge trots sitt missbruk.
Boken känns gedigen. Den tar inte upp allt hon gjort men det gör den nog bara bättre. Den bygger mycket på intervjuer och dagboksanteckningar och visar mycket av Lena Nymans spontana känslor.
Jag tyckte den var mycket intressant att läsa trots att Lena Nyman aldrig blev någon favorit. Det hon blev mest känd för gjordes före min vuxentid och jag har inte sett så mycket av henne i efterhand. Men boken är till stor del en svensk film- och teaterhistoria förutom porträttet av Lena Nyman som tecknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar