En bit av George av John Hennius

Lättsam roman med hög igenkänningsfaktor.

Handling: George är en nyfiken och pratglad romantiker som drömmer om att bli författare. Han tror att han lever ett händelselöst liv i förorten med sin familj: Susanne som är projektledare, och tonårsbarnen Anton och Elin. Men allt förändras kvällen då han hittar ett kärleksbrev till Susanne och förstår att hon är otrogen med fotbollspappan och alfahannen "Tjuren". Hon är kär och George är dumpad.

På darriga ben ger sig George ut på banan igen. Han sväljer stoltheten och dejtar vänners vänner, med blandad framgång. Motvilligt tar han även klivet in i nätdejtandets värld. Samtidigt försöker han förverkliga sina författardrömmar och kläcker den ena bokidén efter den andra, även detta med blandad framgång. Vid hans sida finns bästa kompisen Pablo, pappaledig, jobbigt snygg och med en svaghet för kvinnor. Frågan är om han är rätt man att visa hur man går vidare i livet. Nu har George chansen att själv bestämma över sin framtid. Men vad är det egentligen han vill?

George och hans sambon lever det klassiska familjelivet där parsamheten har stagnerat. Ingen av dem är särskilt intresserad av den andra och de har inte mycket gemensamt. Jag kan tänka mig att det ser ut så på rätt många ställen. Vissa tar tag i det, vissa tycker att det är bekvämt medan vissa träffar andra - precis som Georges fru. Hon vill inte vara kvar i det gamla och trista och har heller ingen lust att väcka liv i förhållandet. Kvar finns George förvirrad och ensam och undrar vad han ska göra nu?

Det kan inte skilja många år mellan George och mig så det är verkligen min generation det handlar om. Jag kan lätt relatera till miljöerna efter att ha pluggat fyra år i Stockholm och jag lever själv villaliv med min familj. Eftersom jag gillar matlagning tycker jag också om Georges nördighet när det gäller just matlagningen. Däremot skulle jag bli galen på alla hans bokidéer och att behöva följa så mycket tankar.

Ett tydligt mantra i boken är "har du sagt det till den?". Vid många tillfällen beklagar sig huvudpersonerna på sina chefer eller partners och ständigt ställs frågan om man faktiskt berättat hur man känner. Det ständiga svaret är - nej.

Det som gör den speciell är att jag får läsa om en familjerelationer sett ur en mans perspektiv.

Betyget hamnar mellan 3+ och 4-.