Dö inte nyfiken! Johannes Brost berättar för Leif Eriksson och Martin Svensson

Lättillgänglig och underhållande!

Handling: "Under årens lopp har jag fått många frågor om mitt festande på Café Opera, om mina förhållanden och mitt privatliv överlag. Men jag har inte känt något behov av att besvara dem - förrän nu.

Jag har i mitt liv haft förmånen att träffa många både kända och okända personligheter. Jag har även haft förmånen att leva ett händelserikt liv i både den finkulturella och den kommersiella världen. Jag har gjort saker som jag är stolt över, och sådana jag efteråt skämts över. Men alltid har det varit så att om jag fått chansen att göra något nytt, så har jag aldrig tvekat.

Det kanske kan finnas människor som kommer att uppröras över att de i min bok framställs på ett ofördelaktigt sätt. Det kan också finnas de som vill hävda att jag återger händelser felaktigt. Men när jag beslutade mig för att skriva boken om mitt liv, så var min utgångspunkt att jag hela tiden skulle vara sann mot mina egna upplevelser och mina minnen. Det har många gånger under arbetet med boken varit smärtsamt, inte minst för att jag insett att jag genom mitt sätt att leva har sårat människor som stått eller står mig nära. Men jag har gjort allt i min makt för att inte blunda för de val jag ibland avsiktligt, ibland oavsiktligt gjort.

Min största drivkraft har alltid varit min rastlöshet och min nyfikenhet. Jag har ibland fått betala ett högt pris för det, men jag har också vunnit oerhört mycket både som privatperson och som skådespelare. När jag nu har satt punkt för min berättelse, så känns det nervöst eftersom jag för första och enda gången har gett en så rak och ärlig version som möjligt av hur jag blev jag."

Uppläsare: Johannes Brost

Johannes Brosts bok har många delar som jag kan sakna när jag läser någons memoarer. Han är nämligen väldigt öppen här med sitt tyckande och tänkande. Han hyllar många människor men många får också en hel del skrapor. Nu berättas det här helt ur Johannes Brost eget perspektiv så jag är medveten om att historierna som förtäljs är delarna han själv väljer att berätta och tolka.

Jag valde att lyssna på boken mycket på grund av det som jag läste hos Bokbrus. Och jag instämmer också i allt som hon skrivit. Jag saknar också vissa delar men lite måste ju en levande person få hålla privat.

Boken är rätt kort så det blir aldrig tråkigt att lyssna på honom. Det för mig minst intressant var nog partytiden nere i Skåne där han också träffade Rolling Stones.

Precis som för Bokbrus blev Johannes Brost känd för mig först vid julkalendern Stjärnhuset som sändes 1981 (jag var då runt tio år). Eftersom jag inte gått mycket på teater har jag inte sett den seriösa Johannes Brost förrän i Avalon (och lite i Bröllopsfotografen). Därför är boken intressant då han visar upp hur mycket annat han faktiskt gjort och då i synnerhet innan han blev Joker med hela svenska folket. Sen är det väldigt mycket nämnande av namn. Vissa anekdoter är riktigt roliga och jag skrattar högt (och får sambon att titta undrande på mig). Vissa anekdoter känns mer som att han vill visa att han faktiskt känner många kända människor mer än att historien i sig var intressant eller hade en poäng.

Johannes Brost berättelse om sin uppväxt är något som berör mig. Samtidigt blir jag irriterad över hur lite han själv verkar ha funnits för sina barn (vilket han också medger).

Det känns som Joannes Brost lever mycket i nuet och inte tänker så långt framåt. Han hoppar på sånt som verkar intressant eller i vissa lägen ger en del pengar. Mycket av det han råkat ut för beror nog mycket på hans rastlöshet men den har i gengäld gjort att han inte dör nyfiken!

Nu har jag inte läst boken utan bara lyssnat men jag tror att den här vinner på att lyssnas på mycket eftersom Johannes Brost själv är uppläsare. Jag rekommenderar den här boken!