Handling: Finns pappa är död, söp ihjäl sig. Finn vill gå vidare, men det är som att det inte går, som att något hindrar honom och resten av familjen. Något i lägenheten, som har att göra med sakerna som plötsligt försvinner, tv:n som ibland sätts på av sig själv, och Finns mystiska huvudvärk. Ingenting blir heller lättare av att det flyttar in en tjej på våningen under, med en utstrålning som gör Finn mållös.
Christin Ljunqvist har sen tidigare skrivit böckerna Kaninhjärta och Fågelbarn. De är alla fristående men tjejen Hanna finns med i alla tre och hon är huvudperson i Fågelbarn. Eftersom jag nyligen läste Fågelbarn och tyckte mycket om den och Hanna så såg jag till att läsa den utan att det hann gå särskilt lång tid.
Finns uppväxt med en alkoholiserad far har varit tuff. När pappan sen dör i lägenheten och upptäcks av Finn blir det för mycket. Han härdar ut ett tag men flyr sen iväg från allt. När boken börjar är han i Asien och inser att det är dags att ta sig hem. Han kan inte fly mer.
Väl hemma måste han ta tag i sin sorg, frustration och relationerna till mamma, systern och sina bästa vänner. Samtidigt tränger huvudvärken på och det händer konstiga saker runt honom. Han springer på Hanna som precis flyttat in i huset och känner en dragning till henne. Han märker också att hon inte är en helt vanlig tjej. Men för att komma vidare behöver han komma till rätta med sina känslor för sin pappa.
Jag tyckte mycket om boken om Finn och Christin Ljungqvist är en mycket bra författare som verkligen får till känslorna hos sina unga vuxna som hon beskriver. Det går inte att misstolka känslorna samtidigt som hon inte gör det övertydligt. Det enda jag hade problem med var att Hanna inte fanns med särskilt mycket. Det gör inte boken sämre på något sätt utan det var bara mina förhoppningar som inte riktigt uppfylldes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar