Handling: Doktorinnan Nancy Brandh väntar sitt tredje barn och förbereder flytten till nya huset. Det är mycket att se fram emot, inte minst frufridagen, Lennart Hylands påhitt, en dag vikt för husmödrarna, då deras äkta hälfter ska ta hand om barn och hushåll. Tyvärr verkar maken Egon mer än lovligt distraherad. Nog för att arbetet som överläkare är krävande men kvällarna blir ofta långa för Nancy med radion som enda sällskap.
På lasarettet oroar sig sjuksköterskeelev Ella-Kristin för Evelina Winnerstrand som kommit in med livshotande knivhugg i buken efter det otäcka överfallet på farstutrappan. Man vet inte vem gärningsmannen är och den lugna småstaden är skakad.
Under 455 sidor får jag följa ett antal av invånarna i Ekstad och dess lasarett. De flesta som var med i första boken återfinns här och även några få nya.
Det märks att Karin Wahlberg har gjort grundliga efterforskningar kring vad som hände under 1954. Den värsta delen av polioepidemin har gått över men rehabiliteringen av de drabbade pågår för fullt. Många för tiden aktuella frågor tas upp som abortfrågan, jämställdheten, familjeliv, teknikens framfart gällande sjukvårdsutrustning. Det nämns även program som går på tv och vissa större nyheter. Dialogen är också av äldre snitt och styltig men den får mig att tänka på gamla långfilmer.
Det som inte är helt positivt är att det kan vara lite för mycket fakta i boken som gör att det ibland känns som jag läser från ett lexikon. Men det här är en svår balans för jag uppskattar samtidigt böcker där jag lär mig saker. Dessutom handlar boken precis som den första om väldigt många olika människor och det är få av dem som man kommer riktigt nära. Men det jag förlorar i att komma människorna nära vinner jag på att få se olika öden under den tiden.
Jag är riktigt tacksam för kampen som gjort att vi kvinnor lever mycket mer jämställda liv nu. Även om det finns mycket mer att göra. Tyvärr behöver man bara besöka familjeliv.se för att se hur många kvinnor som skaffar barn utan att utbilda sig först och hamnar i en beroendeställning till mannen. Skillnaden är att det finns lite mer stöd att få nu mot på 50-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar