Handling: Ensamvargen Erlendur Sveinsson har precis tagit sin polisexamen och jobbet i Reykjavik är tufft. Våld, brott och misär präglar numera hans vardag. Han kan inte släppa ett ouppklarat dödsfall. En uteliggare han ofta stötte ihop med på nätterna har hittats drunknad i ett dike. Ingen tycks bry sig om vad som har hänt. Men mannens öde griper tag i Erlendur och jakten på sanningen om vad som hänt kommer att föra honom djupt in i Reykjaviks mörka undre värld.
I Nätter i Reykjavik hoppar Arnaldur Indridason tillbaka i tiden då en ung och nyutexaminerad Erlendur Sveinsson jobbar som polis. Trots att jag gillar deckare som handlar om gammal hederlig utfrågning och inte så mycket äckel blir den här nästan lite för lugn och långsam. Periodvis blir jag dessutom irriterad på Erlendurs frågor som känns väldigt okänsliga.
Men här är Erlendur trots allt en ung oerfaren polis som inte ens jobbar som utredare. Så på så sätt blir boken mer trovärdig och att det är hans envishet och känslan för att något som är fel som driver honom framåt. Även det att han faktiskt bryr sig om de svaga i samhället. Och även om jag inte jublar över boken så ångrar jag inte alls att jag läste den och jag funderade aldrig på att avbryta heller.
Det är också intressant att läsa hur det kom sig att han bildade familj. Det förklarar en hel del hur hans familjesituation sen blev.
Uppläsningen gjordes av Pale Olofsson.
Är verkligen så sugen på att läsa böcker av denna författare. Läste Kvinna i grönt för flera år sedan och tyckte att den var spännande.
SvaraRaderaJag gillar dels den isländska miljön men jag tycker också om dessa lugna deckare som variation till dem där tempot är extremt högt.
Radera