Singöspionen av Gustafson-Kant

En deckardebut i Roslagens skärgård!

Handling: Den 62-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes man Rune har förverkligat sin dröm och köpt en sommarstuga på Singö i Roslagen. Av en granne får de höra talas om Singömordet, som skett på den närbelägna marinbasen 1986, strax efter att Olof Palme mördades. Trots att anläggningen var välbevakad lyckades gärningsmannen försvinna utan ett spår, och mordet är ännu ouppklarat. 

Under sin semester kan Solbritt inte låta bli att göra egna efterforskningar. Sökandet efter sanningen sätter igång hänsynslösa krafter, beredda att göra allt för att hindra henne. 

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Det här är på många sätt en bra deckare. Det är en mysig miljö, en lite äldre kvinnlig polis (som variation) och en spännande handling. Det jag tyckte extra mycket om var att hon inte utsatte sig för orimliga risker (som att undersöka farliga ställen helt ensam) och hennes och mannens relation till barnbarnet som var hos dem under sommaren. Solbritt och hennes man verkar också ha en helt vanlig relation som är trygg men tål inte vad som helst. Miljön ute på ön är också somrig och trevlig.

Men det som är negativt för min del är att många vardagliga handlingar är lite väl överdrivet beskrivna som det ofta är i debuter. Det förstärks dessutom av Katarina Ewerlöfs teatraliska uppläsning. Jag vet att hon är en populär uppläsare men jag föredrar lite mer neutrala uppläsare. Jag uppskattar också att Solbritt och Lena snabbt hittar varandra men det känns som det går lite väl snabbt i vissa hänseenden. Det finns vissa saker i polisarbetet som inte känns helt logiska heller men så är det ju i rätt många polisdeckare.

Jag kommer i alla fall läsa eller lyssna på fortsättningen.