Handling: Jónas är 49 år, islänning, frånskild, besatt av att reparera saker, och det är länge sedan han kände en kvinnas kropp nära sin egen. Han har tappat lusten att leva, frågan är bara hur han ska göra. Han besöker sin gamla mor, som glömmer besöket fem minuter senare. Han försöker låna ett gevär av sin gode vän Svanur som bara vill tala om annat.
För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han utomlands, till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Han ger sig själv sju dagar att lyckas, skapelsen baklänges liksom. Under tiden upptäcker han saker han inte visste om både sina egna, och andras, ärr. Audur Ava skildrar nu som i de tidigare romanerna en isländska vardag med ett slags egen svart humor.
Den här boken fick min son ge sin far i farsdagspresent. Och sen kunde jag såklart läsa den när han var klar. Perfekt.
Jónas är en lite vilsen man som inte känner att det finns så mycket mer för honom i världen. Han tänker allt mer på självmord men tanken på att hans dotter ska hitta honom gör att han inte vill göra det hemma. Istället reser han bort, till en plats som vi aldrig får veta vad det är för något ställe. Inte mer än att ett fruktansvärt krig har utspelat sig där.
Men istället för att vara en helt anonym och osynlig man utmärker han sig och han inser att det inte bara är han som har ärr från livet. Men människornas ärr här är annorlunda från hans egna.
Den här boken får mig att tänka på psykisk ohälsa och hur människor kan skadas av så otroligt många olika saker som livet utsätter oss för. Att känna sig ensam gör det dessutom inte lättare.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar